Ibland känner man sig helt enkelt bara helt otillräcklig som mamma, man vill orka så mycket för sina barn men det är inte alltid orken finns där. Jag försöker verkligen hålla humöret uppe men det är inte alltid så lätt, jag får så dåligt samvete när Melvin vill leka med mig medans jag helst vill bli lämnad ensam för att samla energi, jag får så otroligt dåligt samvete och känner mig som världens sämsta mamma. För hur förklarar man för en treåring att mamma lider av depression och inte orkar leka nu. ....

Jag älskar mina barn över allt annat i hela världen och jag skulle göra allt för dom! Men ibland behöver man helt enkelt en paus från allt, ni med depression förstår nog min känsla och mitt dåliga samvete för barnen, inte bara barnen utan även min sambo som får dras med mig, särskilt på dom dagarna när orken är precis som bortblåst...

 

Dom senaste dagarna har jag haft en sån jobbigt stark känsla av att någonting fattas. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är egentligen men jag skulle gissa på att det beror på att en av våra katter blev påkörd för två veckor sedan och tyvärr så dog hon tydligen direkt, vilket även var skönt att, så att hon slapp att lida något. Det var på torsdagskvällen för exakt 2v sedan som jag låg och kollade igenom facebook där jag såg ett inlägg om att en person tyvärr hade kört på en grå/vit katt i höjd med där vi bor, samt även lagt ut bild på halsbandet och direkt så kände jag igen halsbandet. Sambon åkte iväg till personen som kört på henne för att kolla om det var hon vilket det tyvärr var. Hon hade tydligen blivit jagad av en annan katt och personen i bilen hade inte en chans att bromsa..

 

Så kvällen efter så begravde vi henne i skogen precis utanför vårat hus, och ja det går inte en dag utan att jag tänker på henne och saknar henne. Hon var ju både in/-och utekatt så varje kväll efter att barnen gått och lagt sig så kom hon upp i soffan hos en och la sig. Jag saknar när hon öppnade upp toadörren om den inte var helt stängd och man satt på toaletten, jag saknar att hon alltid sprang efter en som en liten vovve och flera gånger även snubblade över henne. Saknaden efter henne gör sig påmind varje dag och jag har fortfarande inte orkat ta tag i kattlådan för att tömma den. Våran andra katt vi har är ju bara utomhus..

 

Jag har nog fortfarande inte accepterat att hon är borta och inte kommer hem något mer, jag väntar fortfarande på att hennes små tassar ska komma springades över golvet... När man är uppvuxen med djur, särskilt hund, och alltid haft ett djur så känns det extra tomt och ensamt nu när hon är borta...

 

Varför har jag inte alltid fotat mina bilder i raw-format? Hur enkelt är det inte att rädda över/under-exponerade bilder?!

 

Jag har nu mer och mer insett hur mycket jag faktiskt vill uppfylla en gammla dröm, en dröm som har varit att bli fotograf, inte på det sättet att det är mitt jobb, utan mera som en hobby. Jag älskar att komma ut och fotografera på tävlingar, även att sedan sitta hemma och kolla igenom alla bilder, redigera dom, ladda upp dom så även andra får ta del utav dom. Sen att man kanske förhoppningsvis kan tjäna lite extra genom att sälja bilder är egentligen bara ett stort plus då jag fotograferar för att jag älskar det.

 

Jag har just nu en Nikon D60 som jag tycker funkar riktigt bra, den är tyvärr lite långsam vid seriebildstagning men den är ju inte den nyaste samt att jag köpte den begagnat så man kan ju inte begära så mycket heller. Så högst upp på min önskelista står nu en ny kamera som är snabbare vid seriebildstagning samt en som klarar av lite högre ISO-tal utan brusighet. Drömkameran är helt klart en Nikon D750, men att lägga ut sådär ca 20.000 just nu är ju inte att ens tänka på. Så istället har jag blivit mer och mer sugen Nikon D3300 eller en Nikon D5300, men just nu är det inte på tal om att köpa ny kamera, men drömma får man ju alltid göra.

 

 

Nikon D5300 - Nikon D3300

Blev en sväng till Totebo idag och kolla på kosläpp, och Melvin var mer än nöjd, och han vågade faktiskt iår även gå in i ladugården till kossorna vilket han inte vågade förra året vi var där. Självklart fick ju även kameran följa med, och ja det är inte det lättaste att fotografera med ett manuellt fokus, och lättare är det inte när man samtidigt gungar på en barnvagn med en trött bebis i. Så tyvärr så är det en hel del bilder där tyvärr fokuset blivit i bakgrunden istället för kossorna.

 

Dagen har spenderats mestadels utomhus, Jacob var och körde cross med en kompis så jag och pojkarna följde med, sen lite plock hemma, grillat och sen ytterligare lite bus ute innan det var läggdags för båda grabbarna. Nu sitter vi i soffan och är i princip helt slut, orkar verkligen ingenting mera idag, så nu gäller det att samla lite energi för imorgon är tanken att vi ska åka iväg och kolla på kosläpp i Totebo.

Tänkte iallafall bjuda på lite bilder ifrån dagen

 

Jag har ju länge suktat efter ett nytt objektiv till min Nikon och jag har kollat på några olika. Men eftersom inte ekonomin riktigt har tillåtit mig att köpa ett nytt objektiv just nu så flörtade jag lite med sambon om att kanske få en för tidigt födelsedagspresent(fyller år i augusti) och världens snällaste som han är så gick han med på att beställa ett nytt objektiv till mig! Så nu längtar jag tills det kommer hem och då blir det att ut och fota massa med djur, och ut på hästtävlingar för att fotografera. Jag har ju alltid älskat att fotografera och att redigera bilder så ska bli så kul nu när jag kan ta lite proffsigare bilder, då min tidigare kamera Olympus E-420 bara hade ett standard 17.5-45mm objektiv vilket inte gav dom bästa bilderna när det gällde avstånd på tävlingar.

Så förhoppningsvis ska jag nu även kunna komma igång att uppdatera min hemsida mera som jag skapade för några veckor sedan. Narbonne Foto