Sitter och letar för fullt efter program att läsa vidare, ska helst vara på distans inom psykologi, helst beteendevetenskap. Hittar bara en skola, och den ligge 7 timmarsbil väg härifrån, och det är ju 2-4 obligatoriska sammankomster varje termin.. Visst, har ju förståss släktingar uppåt där det ligger, skulle ju i och för sig gå. Är ju verkligen super sugen på den utbildningen, och varför jag valt att läsa på distans är att jag verkligen inte vill flytta härifrån, samt att jag ska kunna arbeta lite samtidigt!

 

Just nu jobbar jag ju inom handeln, vilket jag absolut trivs super bra med! Älskar min arbetsplats, arbetskamrater! Men detta vill jag inte jobba med hela livet! Varför vill jag inte det då? Ja, jag vet inte, kanske beror på att jag verkligen inte är bra på att handskas med människor, samt har jag en dålig dag och är ledsen och tankspridd, ska man ju inte visa det. Men jag är en sån person som verkligen nu för tiden har svårt att visa ett annat ansikte utåt. För något år sedan var det inga som helst problem. Men nu, på senare tid har det blivit för mycket. Och det känns inte sådär jätte bra att vara i en affär och verkligen försöka vara glad och utåt, men oftast blir falsk och förvirrad.

 

En sak till är nog tiderna, har kommit på det nu när jag jobbar på sommaren, jag är hellre den som börjar tidigt samt slutar tidigt. Men som timextra blir det ju ofta börja sent, sluta sent. Absolut inget fel med det, men att jobba så hela livet. Nae jag tror nog inte jag psykiskt skulle klara av det. :( Jag måste ju faktiskt ändå tänka lite på mitt välmående, visst jag vet jag måste söka hjälp. Men inte alltid så lätt.. :( Men men, ja det är 2 dåliga saker som tydligen väger upp emot 3 bra grejer? Underbar arbetsplats, underbara arbetskamrater och vissa underbara kunder! Finns inget som gör ens dag mer än en super söt kund som ber om hjälp och tackar med hela jorden för man hjälpt till!

 

Men ja, något mer som oroar mig mer med detta att plugga vidare och jobb är ju faktiskt att man även snart ''borde'' flytta hemifrån(missförstå mig rätt?). Jag och pojkvännnen kommer ju flytta ihop då och han har fast jobb. Men svårt att hitta en lägenhet i rätt prisklass när bara han får låna eftersom bara han har fast anställning. Något som sätter käppar i hjulet faktiskt. Ska jag vara ärlig så hade vi tittat på en som var perfekt för oss, både i boende och prissmässigt. Men den gick över vad han fick låna, så tyvärr.. :( Men, det var ju ett bra pris för den lägenheten, så förvånad att ändå inte fler var intresserade....

 

 Så just nu känner jag mig lite lost om man säger så. Vill verkligen börja plugga nu på en gång så jag sedan kan, förhoppningsvis, få fast anställning när jag pluggat klart och tjäna massa pengar. Oj nu lät det som om jag skulle bli milijonär? Men ja, om jag nu ska läsa detta så tjänar man faktiskt ganska bra om man jobbar inom det. Så ja, vi får se. Först och främst ska jag jobba i sommar, skriva in mig på arbetsförmedlingen och prata med dom samt söka jobb, och förhoppningsvis kunna få något som passar mig medans jag isåfall förhoppningsvis pluggar..

 

Ja, det är mycket som snurrar i huvudet nu. Även en sak till än detta, en sak som faktiskt känns riktigt jobbigt. Säger bara en sak, det kommer fortsätta som det gjort nu sedan 2006, och det kommer nog inte sluta än på ett tag....