Just nu känns det som om mitt liv är påväg åt rätt håll, äntligen efter för lång tid långt nere i djupet, äntligen, kanske det kan bli bättre, trots detta så vågar jag inte ha för stora förhoppningar, för jag har lärt mig att förhoppningar krossas.

 

Men först börjar vi med jobbiga saker, för att förhoppningsvis få ett bra slut på inlägget. Dom senaste veckorna har min sömn blivit värre och värre och i förrgår kväll mådde jag illa så trött var jag, likadant igårkväll samt även imorse. Och det jobbiga är ju att jag inte kan sova, visst ja somnar tidigt, men jag vaknar flera gånger per natt, samt att jag vaknar när pojkvännen går upp runt halv 6, super kul! Ibland går det fortare att somna än andra gånger, samt att jag även brutit ihop oc h tjutit flera gånger helt utan anledning. Saker har bara varit för jobbiga, jag har inte orkat hålla hakan uppe och le mot världen.

 

Sedan i tisdags var min mamma och pappa och tog bort Mischa, en av våra Borzoier. Men det slog mig inte först frammåt halv 12, då kom tanken som en hård käftsmäll och jag kunde inte hindra tårarna ifrån att rinna, det var bara för jobbigt. Men samtidigt kan man inte vara självisk. Han mådde inte bra längre, han var verkligen inte sig själv. Han började göra utfall mot folk, han fick världens black outer ibland så han bara kunde stå/ligga och stirra rakt ut i luften utan något chans till att kontakta honom. Samt att förr älskade han att vara utomhus, han älskade att vara ute och gå, springa lös, han låg ofta ute i hundgården tills det blev mörkt, inte en chans att han skulle in. Men nu på senare till ville han inte vara ute och gå, han sprang och gömde sig, följde han med ut ibland så fick han panik och bara ville gå tillbaka hem igen, när pappa bara var ute med han och Aslan på ängen så kissade/bajsade han och sedan drog in igen. Han fick panik av att vara ute. Så nae, han mådde verkligen inte bra. Han som alltid varit folkkär, älskat alla, helt plötsligt börjar göra utfall? Nae det var enda rätta att låta honom få somna in, få frid i sitt liv och slippa smärtan han kände. Älskade Älskade vän!

 

Men det som tröstar lite i all smärta är att veta att på morgonen hade han hoppat upp i sängen hos mamma och pappa och lagt sig tätt intill pappa och legat där tills pappa gick upp, samt att han hade fått springa lös på ängen en sista gång, en sista gång innan han får springa fri i all evighet utan smärta. Men jag måste se frammåt, måste se det positiva i smärtan, det lilla ljuset av positivitet att veta att han nu mår bra. <3 I Miss You Like Hell Bby! <3

 

Klicka på bilden för att komma till tävlingen!

Dressyrträningen  igårkväll gick faktiskt super! Red en ny häst vid namn Ohlsson. En stoor mysig kille. Jag har aldrig ridit honom tidigare och han var faktiskt förvånansvärt lätt att rida, när man väl hittade knapparna. Han var väldigt känslig om man kom fel med skänkeln, för när vi red på en lite mindre volt så hamnade jag i balans så jag fick min ytterskänkeln lite längre bak, så då vände han snabbt så han fick stjärten innåt istället för på spåret. Men annars var han jätte rolig.

 

Dock var han lite små jobbig att rida, då i traven då det var mycket häst att hålla ihop, samt att man var tvungen att ha väldigt breda händer samt hela tiden röra innerhanden för att han inte skulle bli tung i handen. Samt att man även var tvungen att vara väldigt bestämd på honom för att han skulle gå frammåt. Men när jag fick ordning på detta så gick han super fint! Sedan hade han väl kunnat vara lite finare i traven om jag lärde mig att gunga med varje steg i traven när vi satt ner, för när han blev tung för jag glömde att ha breda händer samt röra innerhanden så blev det att jag bara satt och skumpade, men när jag tryckte på med sätet på flög han nästan fram över marken! Underbar känsla!

 

Sedan när vi red på volten så skulle vi först på öppna delen, in mot ridhuset, rida sidvärtsrörelse och sen när vi kom till sargen så skulle vi fatta galopp. Och när vi kom till nästa sarg på andra sidan skulle vi sakta ner till trav igen. Detta gick riktigt bra, han flyttade suuuuper fint samt är jätte kvick med fattningen. Dock blev han lite springig in i traven dom första gångerna då jag var så fokuserad på att sakta av att jag glömde bort att driva in i traven. Men när jag väl gjorde detta så blev han super fin!

 

 

 

 

Något som jag måste rekomendera är faktiskt  Schwarzkopf Gliss Hair Repair.

Mitt hår har alltid varit jätte dåligt, det blev snabbt slitet efter jag klippt mig samt att topparna alltid skivade sig inom 2-3 veckor efter jag klippt mig. Men med detta så mår mitt hår betydligt bättre! Det var några månader sedan jag klippte mig och jag har fortfarande inte några skivade toppar i håret! Samt att mitt hår känns mjukare och mer skimmer.

Jag har alltid i efter jag tvättat håret, jag torkar alltid håret med handduk innan jag har i det, och det räcker länge, jag köpte denna någon månad innan studenten och det är fortfarande mer en halva! Eftersom man bara bör ha 2pumptag varje gång.

 

Så denna rekomenderar jag starkt om du har slitna toppar, ett tips till, klipp av dom slitna topparna, för denna reparerar inte dom slitna topparna. Men ja, rekomenderar denna stark!!

 

Jag verkligen hatar när det står smutsig disk på diskbänken eller någon annan stans. Spelar ingen roll om det bara är ett glas eller kastruller.

Det är något jag verkligen INTE tål! xo

 

 

Ifall köket skulle se ut såhär här hemma skulle jag få panik rent ut sagt!

Google bild så ni vet!

 

 

 

Ja som ni vet så hämtade ju jag och pojkvännen Kakan för några veckor sedan. När vi hämtade henne sa dom att hon gärna ville ha en kompis att leka med, detta var det ju tänkt att hon skulle få när vi hittade någon, men kanske inte riktigt just nu. För idag var nämligen jag och hämtade en liten kattunge igen! :)

Men så blev det iallafall, för förra veckan fick jag ett mejl av hon som hade 3kattungar som jag mejlat på innan men som tyvärr blev sålda, men hon skrev att om någon skulle backa ur så hade jag första tjing. SÅ iallafall i söndags fick jag ett mejl om att en hade backat ur och den gråa med vit mustach var nu ledig idag, den jag ville ha från första början, så för mig stod det ju helt klart att jag ville ha den som en kompis till Kakan.

 

Så idag var jag och hämtade denna super söta lilla tjej! Hon kostade mig näst intill ingenting då familjen var viktigare än pengarna. Och ja, Kakan är fruktansvärt glad åt en kompis! Dock lite väl glad för hon är lite väl på kattungen, och kattungen tycker detta är jobbigt och läskigt nu, men det blir nog bra sedan. :)

 

Nej hon har inget namn ännu, uppfödaren kallade henne mustachio just för mustachen, men det blir väl något annat namn, pojkvännen får väl bestämma namn denna gång . :)

 

 

 

Varför ska alltid jag ha sån tur?! Eller ja, visst det är ju tur på ett sätt?

 

Men iallafall, i början veckan så sökte jag iallafall 2jobb, telefonförsäljare som jag egentligen inte ville ha, hatar nämligen att prata i telefon men men, sökte det eftersom jag måste ju ha ett jobb, måste ha inkomst och pengar. Men iallafall, dagen efter jag sökte jobb, trodde ju inte jag skulle få något av jobben, eller att dom inte skulle hör av sig så pratade jag med min chef på H&M eftersom jag jobbar där lite då och då om det var så att jag kan få några timmar minst varje månad just för att veta om det finns en chans att få pengar åtminstone, och ja det var ju inga problem, bara det fanns timmar så skulle hon ju ringa och det kändes ju bra för att då veta att jag ändå får lite pengar.

 

Men sen igår så ringde en av dom som jag sökte jobb hos och frågade om jag ville komma på informationsmöte nästa vecka så man får veta på mer vad jobbet går ut på och vad som gäller, och sedan ifall det låter intressant så var det utbildning samma dag, samt onsdag och torsdag. Så jag bestämde väl nästan direkt att jag isåfall skulle ta det jobbet om jag nu får det, för det är väldigt bra grund lön, samt provision på det. För då är det ju ändå ett fast jobb, på H&M vet jag ju inte hur mycket jobb jag får, trots att jag trivs super bra på H&M, älskar arbetskamraterna, chefen, stället, kunderna. Hela sammanhållningen! Så samtidigt känns det ju lite tråkigt, men som sagt, jag vill ju ha ett fast jobb.

 

Men nu till det jobbiga. För några minuter sen ringde min chef och frågade om jag kunde jobba måndag och torsdag, och fasen vad det sved att säga att jag inte kunde jobba på torsdag, eftersom utbildningen var då. Så jag sa bara ja till måndagens tid, eftersom jag antagligen kommer gå på torsdagens utbildning. Men det känns ju så typiskt att när jag pratade med henne om jag kunde få några timmar och hon lovar att hon skulle ringa när hon fick några, och nu helt plötsligt får jag detta erbjudande till ett fast jobb? Känns lite taskigt faktiskt, men måste ju även tänka på den ekonomiska biten, för om jag får jobbet på *** som jag ska till nästa vecka så kommer jag väl tjäna ca 20.000kr i månaden innan skatt, och det är ju faktiskt bättre än att tjäna allt mellan 0 till 4000kr per månad? Egentligen, men det är klart det svider att inte ha jobbet på H&M kvar.. Men men, ska prata med chefen på måndag igen och säga att jag fått detta nu så hon vet, hon blir väl inte sur men det är ju bra att hon får veta att jag blivit erbjuden en utbildning som kan leda till ett jobb. Känns ju inte mer än rätt.

 

 

These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just  too much that time cannot erase

Igår kväll sprack allt, bubblan jag lyckats hålla hel ett förvånansvärt bra tag. Men igår kväll blev allting bara för mycket, det blev jobbigt att andas och tårarna rann ner för kinderna. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna, det gick bara inte. Jag kände mig bara så värdelös, ful, äklig, som om jag inte klara någonting Känns som om jag misslyckas med allt, pengar, jobb, livet. Igår ville jag verkligen sjunka genom gjorden, bli liten igen, då när man blev rädd för monstren under sängen och kunde krypa ner i mamma och pappas säng. Där man var säker.