Ibland undrar man hur livet skulle se ut om man tog det där steget? Eller är det meningen att man ska vänta och se vad som kommer?

Och jag har inte gjort annat än att legat i soffan hela dagen? Igår efter att sambons föräldrar åkt så fick jag så jävla ont i ryggen och ner i benen så jag helst hade velat lägga mig på soffan hela kvällen. Men Melvin ville gå ut så det var bara att bita i det sura äpplet och gå ut, han studsade studsmatta, sprang runt, vi tog en promenad med gräsklipparen på trottoaren och innan vi skulle gå in och sova så såg jag att det var en lastbil som stod lite längre bort, så vi gick ut på trottoaren och skulle koll på den, men Melvin tyckte vi skulle gå dit istället. Så vi gick dit och kollade på lastbilen som var igång och ja, Melvin log från öra till öra och sa "labil" och "titta" typ hela tiden. Tror jag har en framtida lastbilschaufför här hemma. Han blev även lovad att han kunde få åka med i lastbilen någon gång. Så vi får väl helt enkelt se. 😊 

Alltså är verkligen kär i min nya kofta jag köpte på jobbet i fredags! Mönstrad, lång och alldeles underbar! 

Herregud vad veckorna går fort, redan söndag idag och idag kommer sambon familj och ska fira honom eftersom han fyller år imorgon, så det blir full dag idag, först städa och plocka ordning, sedan kalas! Men det blir nog bra. Jobbade igår och även i fredags, var meningen att jag skulle jobbat i torsdags med men 40min innan Melvin skulle till dagis spydde han, och inte lite heller, så det var bara att ställa honom i badet, slänga ut vardagsrumsmattan(som fortfarande inte blivit tvättad) och ringa dagis och även ringa jobbet och säga att jag var tvungen vara hemma med vård av barn. Stackars pojken som bajsade nästan rent vatten så byta blöja typ 15gr samt att gå upp 2gr på natten och byta. På fredagen fick sambon vara hemma med honom så jag fick åka och jobba mellan 8-16! På fredagen hade han spytt en gång och bajsat typ 5gr, så han var betydligt piggare på fredagen. På lördagen var det dags för jobb igen mellan 12-15 samt att handla lite inför idag.

Tänker aldrig, aldrig mer äta vitlök, igår hade jag som hade i maten igår. Har ju aldrig reagerat tidigare på vitlök förutom igår, vet inte om det kan ha och göra med att gallblåsan är bort opererad, för läste någon stans att man blir extra känslig mot sånt. Sen har jag ju även ibs vilket jag inte märkt av sådär jätte mycket när det gäller att äta vissa grejer. Men Uhj Uhj så illa jag mådde igår, inte nog med illamående så var jag ruskigt trött också, så slockande väl vid kvart i tio uppe i sängen. Natten kan man bara säga ett ord om, värdelös! Knappt sovit någonting, legat och vridit och vänt och så får jag legat för mycket på magen så blir jag illamående och jag har jätte svårt att sova på rygg. Sen så vaknade ju Melvin självklart vid 6 och ville gå upp, men efter lite välling och titta på stadens hjältar på mammas mobil så fick jag ligga kvar i sängen till 7 iallafall. Zzzzzz

Idag blev det en hel dag i Västervik tillsammans med Melvin och mamma/mormor. Jag fick ju löning idag och eftersom kylskåpet var i princip så ja, hade inget val egentligen. Men vi började iallafall på biltema där mamma skulle ha en ihopfällbar lite kärra sedan vidare till stadium där jag köpte nya promenadskor eftersom jag får blåsor av mina andra, dom har ju liksom hängt med i ganska exakt 4år så. Kände att det var dags! Sen blev det fika på maxi innan vi åkte till dollarstore och Karlsson och sedan tillbaka till maxi igen för att handla mato och vidare hem igen, kom hem runt halv 4 tiden så blev nästan en hel dag i stan då vi åkte in vid 20 i 12.

Har en riktig liten gos kille idag som nästan hela tiden vill vara nära mamma och gosa, så just nu sitter vi i soffan och kollar på "horton" eftersom Melvin är gnällig och klängig och jag har inte orken att göra något direkt idag.

Herregud vad fort veckorna går, redan måndag igen och jag är ledig fram till torsdag. Lite tråkigt men så är det ibland. Har iallafall några dagar av jobb, bättre än inget. Melvin och jag var båda sega imorse, eller ja, jag var nog lite tröttare än vad han var men vid kvart över 7 så gick vi iallafall upp och åt lite frukost. Nu är klockan 10.20 och Melvin sover sin middagslur medans jag bara tar det lungt och ska försöka skriva en matlista vad jag behöver handla imorgon samt försöker jag klura ut vad fasen jag ska köpa till sambon på hans födelsedag som är nästa måndag. Tips??

Har sån jävla ångest inför framtiden om man säger så. Min högsta önskan är att jobba som kriminolog, det är någonting jag verkligen vill. Men så känner jag såhär, vill jag det nu? Är det någonting jag vill syssla med om 5-6år eller? Som jag känner just nu så vill jag helst jobba, bara fokusera på familjen och jobba i några år, vilket betyder att jag väntar med att börja plugga några år. Men ibland känner jag att jag vill ha pluggandet klart så fort som möjligt så jag slipper göra det när jag är "gammal" men vafan jag är ju bara 22år och har hela livet framför mig. Varför egentligen stressa på och jobba, plugga och ha familj just nu? Men sen har jag ju kommit in på en kurs jag vill läsa, men har så svårt att bestämma mig vissa dagar trots att jag vet att jag helst av allt bara vill jobba nu och tjäna pengar, så less på att känna stressen över dessa jävla pengar, att få varje månad att gå ihop sig. Trots att jag vet att min sambo hoppar in och betalar när inte pengarna räcker men jag skäms ärligt talat över att inte kunna betala ibland..

I fredags var jag ledig efter några dagars jobb vilket var helt okej, och riktigt fint väder var det också! Så Melvin och jag städade iordning både undervåningen och övervåningen eftersom vi skulle få besök av några kompisar. Så vi bjöd på enschiladas vilket var riktigt gott! Efter att Melvin somnat runt 8 så satt vi ute på balkongen och åt onyttigheter och spelade yatzy och sjuan. Vi satt kvar ute på altanen tills typ 23 tiden innan dom åkte hemåt och jag och gubben gick och la oss.

Idag är en sån där dag där alla känslor är upp och ner, jag är lycklig, men samtidigt så jävla less på livet, jag älskar mig själv trots att jag helst av allt inte vill finnas till. Idag är en sån dag när allting känns så jävla fel, då man funderar på om saker och ting verkligen är värda att kämpa för eller om man ska kasta in handduken nu på en gång?? Jag hatar sånna här dagar och tyvärr vet jag mycket väl varför dom är här igen... Min medicin tog slut förra veckan och när jag hade pengar så jag kunde hämta ut det, nae då fanns det självklart inte hemma, fick ett sms här om dagen om att det nu kommit in igen. Men så var det ju pengarna, och eftersom dom är slut och barnbidraget som kommer imorgon måste gå till mat måste jag helt enkelt vänta tills nästa vecka då jag får lön... Jaja, har jag klarat mig x antal år och månader utan, vad gör då ytterliggare några dagar... Men som jag sa till min kollega förut idag "jag är van, jag är van att må såhär så bryr mig inte så hårt" sa jag samtidigt som jag försökte skratta bort ångesten i rösten, dock märkte hon det direkt och sa att jag inte får känna såhär och att jag måste komma och prata med henne direkt när jag känner att jag behöver det. Underbara underbara kollega! Och kollegor, alla är helt underbara och får mig på bra humör!

Har ju helt glömt att visa hur sovrummet blev. Och kan inte säga annat än att jag är ruskigt nöjd!! 

Måndag idag igen och en ny arbetsvecka drar igång! Jobbar måndag-torsdag och även lördag. Men jag klagar inte! Älskar mitt jobb och att jobba, synd bara att jag inte har något fast utan bara lite extra timmar. Men någongång ska det väl vända förhoppningsvis. Är fortfarande i valet och kvalet om jag ska plugga i höst eller inte. Känns som om jag bör bestämma mig snart... 

Jag har senaste tiden mer och mer lärt mig att tycka om min kropp, jag har väl aldrig riktigt hatat min kropp igentligen utan jag är väldigt nöjd med framförallt min rumpa. Tihi .Ja faktiskt det är sant.det är den kroppsdel jag är mest nöjd med. Trots att den har fallit lite efter en graviditet och fött ett barn, så "tränar" jag upp den lite igen. Hehe. En viss del som jag alltid varit missnöjd med är faktiskt min mage, jag har alltid haft en "kula" på magen som gör att jag nästan ser gravid ut. Och det är framförallt den jag är missnöjd med! Samt även mina kärlekshandtag. Eller ja, dom får finnas där, men så länge dom inte blir för stora! Men magen. Ja det skulle inget göra om "kulan" på magen försvann, fast samtidigt är man en riktig godis gris så ja. Då får den väl vara där så länge den inte blir för stor! 

Idag har varit en sån dag som testar ens tålamod om man uttrycker det milt. Iallafall sista 2h, försökte att trassla ut typ 10st halsband som trasslat ihop sig ned varandra, alla med tunn tunn guldkedja. På ungefär 1,5h lyckades jag få loss 3st. Sedan hjälpte jag några kunder och jag säger bara såhär "inte lätt att försöka förklara saker när personerna jag pratade med absolut inte kunde svenska och knappt engelska. Men men imorgon är det jobb igen från 8-14 helt okej tid om man bortser från att man måste gå upp så tidigt. Zzzzzz sen på kvällen skulle svärföräldrarna komma och fira mig eftersom jag tydligen fyller år på lördag, det är illa när man måste tänka efter och börja räkna för att veta hur gammal man är!