Nu när man tagit studenten så är man ju stor, tydligen! Nu ska man stå på egna ben, flytta, betala egna räkningar, skaffa jobb, jobba, laga mat, städa, ja alltså allt det där, det där som är läskigt! Visst, samtidigt så är det skönt att slippa allting i skolan, men vad fasen gör man då, i höst? Vad fasen händer då! Ingenting, söker jobb antagligen! Nae, usch detta skrämmer mig på riktigt faktiskt. Jag är ju den som nästan måste ha rutiner för att må bra, och nu när jag inte har rutinen med skolan längre, ja, jag vill inte veta hur det kommer gå. Men men, man får le och vara glad att man är frisk och kry iallafall.

Nu i sommar har jag iallafall jobb vilket är skönt faktiskt, få in lite pengar. Men samtidigt så tänker man på detta med att flytta hemifrån, skaffa eget och allt som har med det att göra. Självklart kommer jag inte bo själv, kommer ju isåfall flytta ihop med pojkvännen så klart, och visst, jag ska vara ärlig, vi kollar efter lägenheter. Men samtidigt så undrar jag, är jag redo? Både redo ekonomiskt, och psykiskt. Kommer jag klara det? Jag som är så van att alltid ha mina föräldrar vid min sida hela tiden. Ja jag vet, självklart att alla andra också har det, men jag har varit hemma nästan hela tiden, alltså inte ute och festat och så. Utan det är bara när jag är med pojkvännen som jag är utan dom?

Usch detta skrämmer mig. Men guud så jag längtar efter att flytta ibland, när man tänker på att bo själv, med pojkvännen i en egen lägenhet, kunna göra som man vill, kunna äta det man vill(alltså mat), kunna inreda som man vill, ja precis göra allting som man vill! Jag längtar lite efter detta att kunna ta hand om lägenheten själv, alltså kunna städa och fixa precis som man vill. Jag längtar faktiskt lite efter det om jag ska vara ärlig. Ja, allt det där som har med eget ansvar att göra, jag vill faktiskt ha det lite. Men samtidigt vet jag att jag kommer sakna mina föräldrar nått fruktansvärt och detta med våra lördagskvällar där jag, pojkvännen, mamma och pappa alltid brukar ha lite mys och kollar på film.

Även detta med jobb och sånt är något som skrämmer mig. Just nu som jag tänkt är att jag ska jobba i ett år nu fram till hösten 2013 och sedan plugga. Men vet inte riktigt, det jag ville läsa och även på distans ligger 7timmars bilväg härifrån, alltså en bra bit, och om man ska åka 2-4gr varje termin i 3år så kostar det ju lite. Så jag kanske måste kolla efter något annat på distans inom det jag är intresserad av. Så om ni vet någon bra distansutbildning gällande beteendevetenskap så hojta gärna till! Skulle vara uppskattat isåfall!

Ja framtiden, och nu när man är stor. Liite läskigt ibland faktiskt, det skrämmer mig. Men vi får se vart vägen leder mig, man får ta var sak i sin tid, inte stressa fram saker, då blir det aldrig bra.

Kanske borde ta detta citat till mig kanske?