Pappa tog några snygga bilder på pojken igår med hans rosetter han o pappa fick i lördags!
Tog även en bild på pappa o Galaxy när dom myste lite efter mamma o jag tagit en sväng på ängen.

Inatt var du hos mig, inatt var du bara min, du var glad, du var lycklig, du var frisk och du mådde bra. Inatt ville jag inte vakna upp, rädd för att förlora dig igen, jag ville vara där med dig, bara du och jag och ingen kunde ta det ifrån oss. Jag önskar mer än någonsin att du låg här i min famn, kan inte fatta att efter 7år så gråter jag fortfarande som om det var igår jag förlorade dig. Älskade, fina underbara vän, jag älskar dig och jag saknar dig enormt!
Du lämnade ett djupt hål i mitt hjärta när du försvann, ett tomrum som ingen kan fylla! <3
R.I.P Narbonne'd Eydrik 20/7-06

Ja varför blev det egentligen att vi köpte borzoier?! Det var faktiskt jag som tyckte att vi skulle köpa en Borzoi! Jag har alltid haft en svaghet för vinthundar och speciellt Borzoierna. Jag älskade att se dom på utställningar, hur dom flöt fram över marken och pälsen som fladdrade runt dom, ja en helt underbar syn enligt mig! Och jag var ofta inne på 2 kennlar och kollade LeSpinix(tror det hette så) och Lynx kennel, och jag drömde mig ofta bort att jag en gång i framtiden fick gå med en sådan vid min sida på en uställning och bara känna mig stolt över att ha detta vackra djur.

Vi hade mycket problem med våra förra hundar, vi hade tidigare Bellgisk Vallhund Groendal, dom var ofta sjuka och när vi sedan några månader innan tog bort Chip(tog riktigt hårt på mig, grät månader innan och månader efter, han var verkligen min bästa vän, efter jag förlorade honom har mitt liv börjat falla ihop) 2006 så tyckte våran veterinär att vi skulle satsa på vinthund istället, och där såg jag min chans att visa mamma och pappa dessa 2 kennlar som jag kollat på! LeSpinix kennel var en finsk kennel tror jag, den var iallafall inte svensk. Så den uteslöt vi ganska fort faktiskt, så då blev det Lynx kennel, vi kollade även flera kennlar men jag och min mor o far fastnade för Elisabeths hundar. Men det tog mycket tjat innan mamma hon faktiskt ringde till Elisabeth(kennel Lynx) och pratade med henne, och ja vi blev uppskriva på valplistan på en gång typ! :)

Pappa var väääldigt tveksam mot denna ras, han tyckte dom såg förjäkla roliga ut med den långa näsan dom hade och den spinkiga kroppen. Men han har nu ändrat åsikt, vääääldigt stort! ;) Aslan och Mischa är ju numera pappas små gullepojkar! Men men, precis en månad efter vi tagit bort Chip(vi tog bort honom 20 juli 2006) så föddes Aslan! Den 20 augusti 2006 föddes en vit liten pojke med bruna små fläckar och han var våran! Vid 4veckor gammal så åkte vi upp till Elisabeth och där möttes vi av en super trevlig person(Elisabeth såklart:P) och en massa hundar! Och självklart massa små söta valpar! Alla låg och sov, förutom våran lilla plutt, Aslan. Eller Lynx Suncatcher som han heter i stamtavlan, oh han är vekligen en Suncatcher, han fångar verkligen solen och den strålar tillbaka genom honom, speciellt när han är ute och springer. Men men, sedan vid 8 veckor när mamma och pappa åkte upp och hämtade honom hade han nämligen fått ett överbett, och på så sätt var han inte utställingsbar, och Elisabeth frågade oss då om vi ville ha honom eller en annan hel vit hane. Men vi hade ju fasnat för denna lilla goa pojk! Så vi kunde ju inte bara säga nej!

Eftersom nu Aslan hade ett överbett på ca 2cm och hörntänderna åkte upp i gommen på honom så han inte ville äta, tänderna gick så långt upp i gommen att det blev små hål. Vi bestämde oss då självklart för att ta bort hörntänderna så att han skulle få sluta lida och han ont, och efter detta började han äta. Eller ja, han har väl aldrig varig väldigt sugen på mat utan är en väldigt kräsen hund. Han kan ibland gå 1,5 dag utan att äta, och sedan helt plötsligt äter han som en häst. Men nu har vi iallafall hittat en mat sort som han, peppar peppar ta i trä, än så länge äter och tycker är gott!

Även eftersom nu Aslan hade detta överbett så fick vi chansen att köpa en annan valp av Elisabeth till lite billigare pris just för att vi ville ha en utställningshund och då den 7 februari 2007 föddes lilla Mischa, eller Lynx Easter Parade som han heter. Han liten ''vindögd'' brindle, nej han är inte vindögd, det ser bara ut som det eftersom bläsen han har är sne. Men han är så söt ändå! Mischa var en riktig liten klump som valp, kunde knappt springa 2 meter på ängen innan han gjorde en kullerbytta. Sötnosen! Mischa var från början ''brunspräcklig'', gråbrindle och vit i stamtavlan, men nu när han blivit äldre så har han nästan blivit svart brindle, han har knappt något brunt kvar. Så när vi kollar tillbaka på gamla bilder när han var liten så saknar vi lite den där härliga färgen han hade men men, sånt händer! Pälsfärgen ändras ju hela tiden! :)

Och nu våren 2012 sitter vi här med 2 helt underbara Borzoier och vi ångrar inte vårat val av ras! Dom sa innan vi köpte borzoi att dom inte alls märktes av inne, vilket vi inte riktigt kunde förstå då, men nu, ja nu förstår vi! Aslan ligger oftast uppe i mamma och pappas säng, och Mischa ligger antligen i matsalen eller i hallen och sover, dom märks liksom inte av? Men när man kommer ut och släpper dom, hah ju jah, dom sa även att man inte kunde ha en Borzoi lös efter 1års ålder då dom jagar med synen(ja det gör dom) men man kan defenitivt ha dom lösa utan problem! Aslan är 6år och Mischa 5år och vi har dom lösa fortfarande! Och ja, guuud så det går undan när dom är lösa! 3 galoppsprång och så är dom uppe i 75km i timme, jag skojjar inte, Ingen idé att försöka springa ikapp dom, du ger dig nog forare än dom gör! ;)

Borzoi är en hund man kan ha i lägenhet, men ja, då måste man ju självklart motionera dom dagligen! Men jag skulle inte rekomendera att ha en borzoi i en lägenhet, känns inte riktigt rätt enligt mig. Men ja, jag ångrar verkligen inte att jag visade mina föräldrar borzoier, för jag älskar dom verkligen, och det gär mina föräldrar med. Mamma har sagt att hon alltid vill ha en Borzoi, men först nu vill hon skaffa en Bouceron(stavning) för att kunna ha som vakt hund. (Privat anledning) Men sedan vill hon ha en Borzoi, och även en Affenpinscher. Och hur vi kom in på att skaffa affenpinscher kan jag skriva i ett annat inlägg! :)








Lynx Easter Parade/Mischa





Även på semester kan inte Aslan hålla sig borta ifrån sängarna :P




Lynx Suncatcher/Aslan

Eftersom jag skrev detta(tidsinställt nämligen) när jag har den bärbara och inte den stationära med alla bilder så fick jag ta bildern ifrån Facebook och min Bilddagbok eftersom jag inte har några bilder på denna data. Men hoppas det går ändå! :) ALL Kopiering anmäls utan förvarning! Detta är mina bilder, igen annans! Bara jag och min familj får använda bilderna!

Den 30 december förra året(2011) var absolut ingen rolig dag! Tror nog inte jag riktigt insett än att jag aldrig mer kommer få träffa honom! Mamma, jag och pappa har länge haft i åtanke att vi skulle ta bort Ferris eftersom han för det första har D-höfter(vilket han haft länge men inte visat några direkta tecken på) och nu på senare tid har han även fått diskbråck i ryggen vilket märktes på honom ibland och ibland inte! För det mesta så var han glad och lycklig och lekte med Arrak och rullade runt och sånt. Men ibland så fick han sina ''ryck'' och slickade sig frenetiskt på näsan hela tiden. Vilket läkarna sa att det betydde att han hade ont! Även på kvällarna när han sov i sin bur så kunde han plötsligt springa rakt in i gallret, även detta säger veterinärerna att han hade så ont att han inte vet vad han ska göra eftersom han blir så blockerad!
Vi var eniga om att det var bäst för honom att få avsluta livet eftersom det inte är något humant liv att bara ligga eftersom det var det han gjorde om dagarna eftersom han varken ville eller får ut och gå. Veterinärerna ville operera men det var aldrig en tanke vi hade, för det första är det inget humant liv, och för det andra är det inte säkert att han ens blir bättre!
Så den 29 december ringde mamma och bokade tid för att avliva honom, vilket jag inte tog på direkt allvar då?
Så 30min innan vi åkte den 30 december så bröt jag ihop totalt, jag insåg då att vi faktiskt skulle ta bort honom och jag ville verkligen inte att han skulle försvinna ur mitt liv då! Visst jag har ofta sagt att jag hatar den hunden pga flera saker, men självklart har jag inte gjort det trots att jag sagt det! Jag älskade honom verkligen av hela mitt hjärta och ville aldrig förlora honom! Och speciellt inte då! Mamma och jag var nära flera gången under dom 30min att faktiskt inte avliva honom men ändå tänkte vi att vi faktiskt inte kan vara så själviska att ha honom kvar när han har så pass ont som han har! Och samtidigt som vi tänkte på att han faktiskt ofta var helt okej! Men så tänkte vi samtidigt att det är inget liv för honom att bara ligga och inte göra något och sedan att han har så ont att han kastar sig rakt in i gallret pga smärta. Så vi gjorde det enda rätta och avlivade honom för hans egna bästa! Som tur är följde älsklingen med så han körde eftersom mamma inte visste om hon orkade! Jag satt knäpptyst hela resan på ca 1.5 timme eftersom jag bara försökte hålla tillbaka tårarna som brände innanför ögonlocken! Jag orkade inte följa med in till veterinären eftersom detta var första gången jag ens följde med och tog bort en hund så älsklingen och jag satt ute i bilen med Arrak(våran enda lilla hund vi har kvar nu). Innan mamma gick in till veterinären så höll jag honom hårt i min famn och ville inte släppa taget! Jag älskade/älskar verkligen den hunden och han har betytt så otroligt mycket för mig under dessa år vi haft honom!
Kommer berätta mer om honom i ett senare inlägg, just nu klarar jag inte av att skriva mer eftersom tårarna rinner som besatta! Jag vet att många vet hur det är att förlora ett djur! Och jag har förlorat en jä*la massa bästa vänner(hundar). Vi har tagit bort massa hundar under åren jag levt, nästan 10st..... Och 2 detta år! För i början av detta år tog vi bort Virus som länge varit dålig....

They say bad things happen for a reason
But no wise word's gonna stop the bleeding..