Jag har ju faktiskt helt glömt bort att berätta om förlossningen när Milton föddes. Så tänkte jag skulle ta och försöka komma ihåg nu hur det var och skriva ut det. Alltid kul att ha i framtiden när man kan gå tillbaka och kolla och minnas hur det var. 

 

Milton var ju beräknad till den 10/9-2016 men han hade lite bråttom så han kom redan den tisdagen den 6/9. 

Allting började på måndagen den 5/9 med ett inplanerat BVC-besök, och eftersom Melvin var hemma så fick han vara med Jacob ett litet tag medans jag var på BVC. Dom körde ner mig dit och även hämtade mig eftersom min foglossning gjorde att jag helst inte ville gå så mycket.

På BVC så var allting bra och hon kunde konstatera att bebisen var fixerad vilket den inte var veckan innan. Vi pratade även lite om vad som skulle hända om jag skulle gå över tiden, då man skulle testa med hinnsvepning och även igångsättning om det inte funkade. Ärligt talat var jag lite nervös när hon började prata om hinnsvepning då jag läst och hört att det ska göra så fruktansvärt ont. Vilket jag tur var slapp!

 

Efter att Jacob och Melvin hämtat upp mig så släppte vi av Jacob vid hans jobb och vi åkte vidare till Netto för att handla fika och sedan hem igen för att ta det lungt. Hemma så låg jag mestadels i soffan eftersom jag hade sån svår foglossning vilket gjorde att jag inte klarade av att göra så mycket tack vare det. Runt 14-tiden så kände jag hur nedre delen av magen blev alldeles stenhård och det gjorde ont. Men eftersom jag haft en del förvärkar tänkte jag inte mer på det. Dagen fortsatte och när jag ställde mig och började med maten vid 16-tiden kände jag ytterligare samma smärta men denna gång lite starkare, efter maten så satte vi oss på altanen och jag kände då ett flertal gånger hur det smärtade till och jag insåg att ja nog kanske att det var dags snart. Vid 17-tiden så sa jag till Jacob att han nog skulle förbereda sig själv och även Melvins farmor och farfar som skulle ha hand om honom under tiden, att det nog kanske var dags att åka in snart. Jacob utbrast(Självklart på skämt!) ''Nej inte nu, kan du inte vänta tills helgen istället''

 

Efter klockan 18 så började värkarna komma mera regelbundet och jag började även ta tid mellan värkarna och det var allt från 2min till 6min mellan verkarna och jag ringde till Förlossningen och pratade med dom. Dom tyckte att jag nog kunde stanna hemma ett tag till om jag kände att det var hanterbart vilket det även var, så vi bestämde att vi skulle vänta ett litet tag till och att jag skulle höra av mig igen senare. Vid 19.30-tiden så bestämde vi oss för att det nog kanske var bäst att åka och lämna Melvin hos hans farmor och farfar så vi stannade även där ett tag till Melvin somnat och fram tills att värkarna började bli riktigt jobbigt. Så runt 22-tiden så ringde jag Förlossningen igen och berättade att vi var påväg in och vi var välkomna.

 

Väl inne på Förlossningen fick vi direkt komma in på ett rum och dom gjorde en undersökning och konstaterade att jag var 4cm öppen. Dom frågade lite om vad jag tänkt för smärtlindning under förlossningen och jag sa att jag endast hade tänkt lustgas, så dom kopplade direkt på det och jag fick börja andas in. Vid det här laget var smärtan riktigt jobbig och att ta lustgas var helt underbart, och jag kommer ihåg hu lycklig jag var över att det denna gång funkade med lustgasen då med Melvin så hade jag ont precis hela tiden och fick ingen vila, vilket jag fick denna gång.

 

Efter ett tag med lustgasen så började jag känna mig mer och mer illamående vilket slutade med att jag fick spy och efter det så blev smärtan väldigt jobbig och jag kände hur det tryckte på mer och mer neråt hela tiden. Så strax innan 00.00 gjorde dom en ny undersökning och då gick vattnet och dom kunde konstatera att jag var helt öppen och strax därefter började krystvärkarna. Usch dessa krystvärkar, det gör så ont nu när jag sitter och tänker tillbaka. Kommer ihåg att jag bara ville gå hem och ville inte alls vara med. Jacob var jätte bra stöttning åt mig och hjälpte mig att hålla i mig så jag inte kastade mig bakåt i varje värk. 

 

Och äntligen! Efter 14min intensiva krystvärkar så föddes äntligen våran underbara efterlängtade son! Vi hade nu blivit 2-barns föräldrar och hade nu världens finaste pojkar och lyckan var enorm! Han var så perfekt våran fina lilla bebis! Eftersom vi denna gång inte valt att ta reda på könet så var denna förlossning fylld med sån stor förväntan, vad var det för liten filur som gömde sig där inne, om det var en lillasyster eller en lillebror.

 

Underbara älskade efterlängtade lillebror föddes