Världens sämsta

Att leva med depression och vara två barns mamma får en ibland att känna sig som världens sämsta. Man ska orka vara pigg och glad och leka med barnen samtidigt som man känner att vissa dagar vill man hellre bara bli lämnad ifred. Att man bara vill ligga kvar i sängen tills man känner sig piggare, men som sagt med två små barn är det inte något alternativ. 
 
Man man ska som sagt orka med att leka med barnen och hålla dom nöjda, samtidigt som man ska hålla huset rent och fint, samtidigt som tvätten ska skötas och samtidigt som disken ska tas om hand om. Detta är inte alltid det lättaste och tyvär lägger man lite för många måsten på sig själv. Man känner sig otillräklig vissa dagar, man känner sig som världens sämsta vissa dagar. Man känner sig som världens sämsta mamma som inte orkar leka med min stora grabb, att man hellre bara vill bli lämnad ifred med sina tankar och försöka bygga upp någon energi som egentligen inte finns där. 
 
Och många gånger så brukar jag lyckas jag hålla energin på en lagom nivå hela dagen när stora grabben är hemma från dagis och gubben är på jobbet, men på kvällarna efter att vi ätit så sjunker energin i botten. Som tur är så har ju sambon då kommit hem och kan leka med Melvin men sen när barnen somnat och i har tid för oss själva så vill jag hellre bara sitta för mig själv och inte göra någonting, man känner sig trött, värdelös och som världens sämsta just för att man inte orkar någonting...
 
Men detta är förhoppningsvis bara en tillfällig känsla då jag äter medicin mot depression och gjort i över 2år, men när sambon och jag bestämde för att skaffa ett barn till så bytte jag medicin och på en ganska låg dos mot var jag åt tidigare. Tanken är att jag ska ta kontakt med min läkare snart för att förnya mitt recept och då även prata om att ev justera hur mycket jag ska äta. Men eftersom jag fortfarande ammar och tänkt göra det ett tag till så vill jag heller inte höja för mycket, men som sagt det är därför jag ska höra med min läkare och se vad hon säger.
 
Förlåt för ett rörigt inlägg men kände att jag var tvungen att skriva av mig lite samtidigt som tankarna snurrar och fingrarna går utav bara farten.
Nae nu ska jag och min stora grabb fortsätta klista med hans klistermärken under tiden lillebror sover.

..........Lämna gärna en kommentar ;)
Skrivet av Jaana

Hej vännen.
Jag föstår dig <3 Inte alltid så lätt att orka allt,har erfarenhet av det,har levt ensam i många år o ska fixa allt själv!
Sänder varma peppande kramar <3

2017-01-15 ♥ 14:05:41

OBS! Jag ansvarar bara för vad jag skriver, inte för vad du förstår

Namn:
Jag kommer tillbaka
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

...............Jonna Nilsson - Narbonne.blogg.se