Dom senaste dagarna har jag haft en sån jobbigt stark känsla av att någonting fattas. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är egentligen men jag skulle gissa på att det beror på att en av våra katter blev påkörd för två veckor sedan och tyvärr så dog hon tydligen direkt, vilket även var skönt att, så att hon slapp att lida något. Det var på torsdagskvällen för exakt 2v sedan som jag låg och kollade igenom facebook där jag såg ett inlägg om att en person tyvärr hade kört på en grå/vit katt i höjd med där vi bor, samt även lagt ut bild på halsbandet och direkt så kände jag igen halsbandet. Sambon åkte iväg till personen som kört på henne för att kolla om det var hon vilket det tyvärr var. Hon hade tydligen blivit jagad av en annan katt och personen i bilen hade inte en chans att bromsa..

 

Så kvällen efter så begravde vi henne i skogen precis utanför vårat hus, och ja det går inte en dag utan att jag tänker på henne och saknar henne. Hon var ju både in/-och utekatt så varje kväll efter att barnen gått och lagt sig så kom hon upp i soffan hos en och la sig. Jag saknar när hon öppnade upp toadörren om den inte var helt stängd och man satt på toaletten, jag saknar att hon alltid sprang efter en som en liten vovve och flera gånger även snubblade över henne. Saknaden efter henne gör sig påmind varje dag och jag har fortfarande inte orkat ta tag i kattlådan för att tömma den. Våran andra katt vi har är ju bara utomhus..

 

Jag har nog fortfarande inte accepterat att hon är borta och inte kommer hem något mer, jag väntar fortfarande på att hennes små tassar ska komma springades över golvet... När man är uppvuxen med djur, särskilt hund, och alltid haft ett djur så känns det extra tomt och ensamt nu när hon är borta...