Åh, måste bara visa dessa bilder på min lilla bebis från igår! Jag skulle fixa täckena till sägen och när jag lagt ena täcket på sägen och skulle ta överkastet hade min lilla plutt satt sig på täcket och han verkligen vägrade att flytta på sig! Verkligen vägrade! Även att jag drog i täcket så flyttade han sig inte! Är han inte för söt? :')


Bilderna är tagna med min mobil, HTC Gratia, därav kvalitén!

Åh, alltså min lilla rackarunge till hund ska vara 10,5 år, är han det? Nae snarare typ 10 månader om man ser på denna videon som är filmad i vintras typ :)

Åh, gulligaste plutten hade verkligen överskottsenergi igår kväll när vi satt och kollade på Gladiatorerna hela familjen och pojken! Han sprang ut i köket och hämtade ett litet gosedjur som är Tiger ifrån nalle puh. Han skakade gosedjuret, kastade iväg det, vi hade dragkamp om det, jag kastade iväg det och han sprang efter! Åhh gullepojken han ska vara 10år? Och han beter sig som en 10månaders valp när han håller på och busar!

Ska försöka klippa ihop en film som jag filmade härom dagen på honom när mamma och jag satt och åt, han är så söt! Fast just nu ligger han i soffan och ser helt död ut! Plutten! :) ♥♥





Tjäna pengar(40kr) för varje ny medlem du värvar!

Min lilla älskling! Någon som tror att han är 10år?! ;)

">

Stamtavlenamn: Anki&Stens Arrak
Smeknamn/Vardagsnamn: Arrak
e: Larossous Cheddar u: Anki&Stens Rosie
Ras: Affenpinscher
Född: 23 oktober 2001
Syskon: Anki&Stens Amelia, sedan hade han även en bror vi dock inte kommer ihåg namnet på

Anki&Stens Arrak som han heter i stamtavlan hamnade hos oss på ett banan skal skulle man kunne säga? Mamma hittade nämligen en bild på en Affenpinscher i Hundsport(tror jag det var) och blev kär i första ögonkastet. Hon ringde till en uppfödare av Affenpinscher och frågade lite frågor om rasen samt även sjukdomar. Samma uppfödare som mamma ringde hade just nu en valp hon var tvungen att bli av med eftersom han var lite som en bulldozer och matvrak så hans syster inte fick äta maten. Dom ville igentligen behålla honom själva, men eftersom han var som han var så var det inte så lätt. Men mamma sa att hon inte ville ha någon just då utan ville avvakta ett tag. Men denna uppfödare ringde mamma vecka ut och vecka in och sa att han kommer få det så bra hos er och allt. Så vi bestämde oss till slut att iallafall åka och kolla på honom, och eftersom det inte var så jätte långt bort så var det ju inga problem.
När vi kom dit så möttes vi först av hans syster som var en tillbakadragen liten skit sak, alltså hon var inte alls stor, sedan möttes vi av hans mamma som mestadels satt i ett hörn och inte ville att någon skulle varken titta på henne eller röra henne. Men sen, då kom en liten knubbis springandes emot dörren och det såg nästan ut som om han log!
Alltså det är något som jag verkligen aldrig glömmer, för då föll både mamma, pappa och jag för detta lilla knyte, eller ja han var inte så liten direkt, han var 4månader och en riktig liten knubbis eftersom han var ett riktigt litet matvrak! Vi bestämde oss såklart i samma ögonblick att denna lilla valp skulle vi ha, utan tvekan!
Det är heller inte av en ren slump att uppfödaren kallade honom för Arrak, eftersom han var en svart liten knubbig, nästan som en boll så döptes han nämligen efter Arraks Bollar! Tro mig, det är sant! ;)

Nu är Arrak 10år och piggare än någonsin! Vi brukar säga att han har missförstått att han är 10år och tror att han är 10månader istället eftersom han beter sig precis som en valp och hoppar omkring och studsar emot bänken när man ska ge honom mat. Ja, det går verkligen inte att älska denna hund, min hund faktiskt! Han är inte registrerad som min, men vi säger ändå att han är min! Han sover Alltid i min säng på kvällarna(när jag är hemma) och varje kväll innan man ska sova så kommer han upp till mig och lägger sig emot min mage och vill gosa. Plutten!!

Ja finns så otroligt mycket att säga om denna underbara lilla hund som jag verkligen älskar av hela mitt hjärta! Han har verkligen fått en otroligt speciell plats i mitt hjärta och både mamma och min pojkvän har frågat om jag skulle vilja ta med mig honom när jag flyttar. Självklart skulle jag vilja det, men sen tänker jag på honom, han har ju faktiskt levt i 10år tillsammans med andra hundar. Så då tycker jag själv att det är lite taskigt emot honom att ta bort honom från det som han är van vid vid denna ålder. Plus att både pojken och jag kommer jobba så är det inte heller så snällt. Så han får stanna kvar här hemma! :) ♥

När Arrak var ung, eller yngre kanske man ska säga?, så ställde mamma ofta ut honom och han var lovande som unghund, men med bara 2månaders mellanrum så hade han ändrat bett från underbett(som dom ska ha) till överbett? Hur nu det gick till kan väl ingen direkt svara på men han lyckades iallafall! Inte nog med detta så han han faktiskt även tvåkönad, alltså han är ju hane och så, men han alltså tik hormoner eller hur det nu var veterinären förklarade. ;P

Jag tränade även mycket agility med Arrak när han var yngre, och han verkligen älskade det om man säger så! Han var även grymt duktig om man får säga så! Han var en riktig jäkel på att hoppa och gjorde det glatt, även att springa igenom plattunneln som så många hade problem med sprang han igenom utan att tveka en enda gång! Det enda som han absolut inte tyckte om var A-hindret, men det var bara för att mina första agility tränare skrämde honom genom att sätta honom högst upp och sedan dra ner honom?! Men som tur är fick jag hjälp av en kompis till mamma som visste hur det var att ha en hund som var rädd för detta hinder, och sedan dess tvekade han aldrig!
De hinder som han tyckte var absolut roligast var slalom och vippen. De hindren verkligen älskade han, om man bortser ifrån att hoppa hinder.
Första och sista gången vi tävlade på en ''stor'' tävling, var på en träningstävling där vi var med i 3 olika klasser varav en klass var en ren hoppklass. Första klassen slutade vi 9:a(8:a placeringar, alltså precis utanför) av 20st vilket inte alls är fy skam! Så jag var verkligen överlycklig då faktiskt! Dom andra 2 klasserna blev vi diskade för, fösta gången hoppade han däcket ifrån fel sida(precis innan mål) och andra gången sprang han brevid 3 hinder(räknas som vägran) men jag var ändå super nöjd med min lilla köttbulle! Vi fick ju med oss 2diskborstar iallafall eftersom dom tyckte att alla som blev diskade skulle få en diskborste. ;P
Sedan hade ju även Agility gruppen på Vimmerbys Hundklubb avslutningstävlingar i agilityn och vi var då med 2 gånger(blev inge mer, ni kan läsa mer lite senare) men då slutade vi iallafall 3:a av 10st och andra tävlingen blev vi 4:a av 14st. Kommer ihåg att många blev förvånade över hur kvick han var i sina små små ben! :')♥
Men ja som sagt slutade våra agility ''framgångar'' sedan tyvär, då både han och jag tyckte det var super kul!
Men vi har några gånger efter detta åkt och bara hoppat lite små hinder och sprungit A-hindret och dom andra hindren som han älskade!
 
När Arrak var runt 4år så började han få väldiga problem med sitt ena bakben, och hoppade ofta på 3 ben. Antagligen berodde det på att han förr var väldigt överviktig då han har väldigt lätt för att lägga på sig så det slutade med att vi slutligen var tvugna att operera knäet på honom för att han skulle bli bättre! Så veterinärerna sågade först av benet(fråga mig inte hur eller varför, det får ni fråga veterinärerna om)och sedan så fixerade dom fast det med spikar eller hur man ska säga, och dessa sitter fortfarande kvar och på så sätt så kan han få väldigt ont i benet på vintern då det är riktigt kallt och står ofta då på 3ben, så han kan då inte vara ute så jätte länge när det är så kallt.
Genom denna operation som dom gjorde så behövde han inget gips utan han hade bara tejp runt benet för att stödja extra. Det var då strängt förbjudet för honom att hoppa eller gå i trappor under denna tid. Och hoppa är fortfarande förbjudet, men det har han inte riktigt förstått.
Det var även Arraks förtjänst till att jag började rida, för när mamma och pappa var i Linköping med Arrak denna dag så fick jag följa med en kompis när hon skulle rida, och efter det var jag fast!

Jag har så mycket att tacka denna hund för, eftersom han har gett mig så otroligt mycket lycka i livet! Han får mig verkligen att le hur sur eller lessen jag är. Det går verkligen inte att vara sur eller lessen i hans närvaro. Även när jag är lessen ibland och gråter på kvällarna så brukar han sitta och stirra på mig för att sedan komma upp till mig och lägga sitt huvud i mitt knä! :') Åh jag blir så glad i hela kroppen när jag tänker på denna underbara hund!
Han är verkligen det bästa som hänt mig i livet!
♥♥♥Jag älskar dig min underbara älskling!!♥♥♥