November månad, har varit en underbar månad blandad med en massa jä*la stress!

Började med att jag och min pojkvän blev föräldrar fredagen den 1 november 21.13 åt en liten pojk vid namn Melvin! Låg på BB fram tills måndagen den 4 november, då vi även fick tillgång till huset som vi köpt! Vi flyttade hem till hans föräldrar då under tiden vi flyttade så vi skulle få lugn och ro mitt i all flytt. Vi hade en vecka på oss att flytta ut ur lägenheten, alltså den 11 november skulle vi vara utflyttade och lägenheten skulle vara städad. Pojkvännen, hans platspappa och min pappa höll på att köra möbler och kartonger hela veckan medans jag var hemma hos svärmor och tog hand om lilla Melvin. På söndagen, dagen innan vi skulle lämna lägenheten städade dom ur och inte förens på kvällen var den helt städad och klar. Nu var alltså allting i huset, alla möbler, kartonger och ja alla grejer men allting var en enda röra! Så vi bodde därför kvar hos svärföräldrarna fram till fredagen den 15, då hade vi fått ordning på det mesta så vi kunde bo där i lugn och ro. Dom kartonger vi inte hann med och tyckte var det viktigaste ställde vi in i ett rum vi ändå senare i vår/sommar ska göra om till badrum. Nu äntligen kunde vi känna oss som en familj trots den lilla röran som var med nytt hus, barn plus att pojkvännen då veckan efter den 18 började jobba. Men denna känsla varade inte så länge då jag natten mellan den 22 och 23 november fick ett gallstensanfall(haft 2 till under senare tiden av graviditeten), smärtan var riktigt ihållande och släppte inte förens efter kanske 3-4 timmar. Satt då kanske en timme i duschen med en varm handduk runt bröstkorgen för att lindra smärtan lite, samt att jag fick upp allting jag ätit under dagen, samt lite till. Till slut försvann smärtan så jag kunde sova lite. Dock hade jag ont i övre delen av magen under hela lördagen men trodde det mest berodde på att jag fått upp allting, samt lite till så jag var helt tom i magen och väldigt ansträngd. Så låg i sängen hela dagen tillsammans med lilla Melvin och drack vatten och nyponsoppa i små små mängder åt gången. Dock kom det upp några gånger till under dagen och inte förens frammåt kvällen så kände jag mig någorlunda som en människa igen.

Söndagen mådde jag hyfsat bra, fortfarande ont i övre delen av magen och hade det hela veckan utan att tänka vidare på det. Men på natten mellan torsdag och fredag 28 och 29:e så fick jag ytterliggare ett gallstensanfall, denna gång det värsta någonsin. Bara några minuter efter att jag vaknade av smärtorna så väckte jag pojkvännen och sa att han var tvungen att ringa någonstans, men vart som han hela tiden frågade. Låg där och vred och vände och skrek och grät av smärta. Ville bara försvinna och längtade nästan tillbaka till förlossningen, för föder hellre barn än får gallstensanfall igen..... Till slut så åkte vi iallafall in till akuten, hade tagit ett stopiller som jag fick under graviditeten mot gallsten så smärtan hade lugnat sig lite, och väl där inne var smärtan på en 7a -8a medans den hemma var på 10!!! Dom tog urinprov samt blodprov och läkaren kände på magen och kunde konstatera att det nog var mer än bara ett vanligt gallstensanfall men ville vänta på dom sista provsvaren innan hon sa något mera. Efter kanske 15-20 min kom läkaren tillbaka och sa att proverna var riktigt fula, dåliga alltså, så det kunde antagligen vara en inflamerad gallblåsa. Dom ville lägga in mig så vi hade nu 2 alternativ. Pojkvännen och Melvin åkte hem och sedan varje gång han blev hungrig och skulle äta skulle dom åka in till sjukhuset, vilket absolut inte var någon ide att göra eftersom vi bor 20min ifrån sjukhuset. Annars skulle dom kolla om det fanns plats på Barn så jag och Melvin skulle få ligga där eftersom dom inte vill ha barn på kirurg avdelningen. Dock fanns det ingen plats på barn så det blev kirurg avdelningen ändå, men då var pojkvännen tvungen att stanna för att kunna ta hand om Melvin, så sagt och gjort. Runt 4 halv 5 kom vi upp till rummet på kirurg avdelningen och jag fick då smärtlindring i dropform. Kunde då somna och vaknade runt 6 då Melvin skulle ha mat oh ytterliggare sen vid 8 då läkaren kom in och berättade att dom kunde konstatera att det var en inflamerad gallblåsa så dom ville operera. Så på fredag kvällen den 29:e vid 8 kom dom och hämtade mig och körde mig till operation. Vaknade sedan upp på uppvaket första gången vid 1 av att någon pratade med mig, var väldigt trött så somnade om rätt fort och vid 3 kom dom ytterliggare och skulle få upp mig och gå på toaletten, så efter det fick jag komma tillbaka till rummet till en fruktansvärt ledsen liten Melvin och en väldigt trött och ledsen pojkvän som inte kunde trösta lilla Melvin. Jag hade pumpat ut bröstmjölk så han var inte hungrig, min pojkvän matade honom med flaska. Melvin blev inte lugn förens jag kom och när han hörde min röst blev han lugnare och lugnare och efter ca 10-15 min så slutade han och gråta och jag pumpade ur mjölken jag hade, var tvungen efter narkosen. Och min pojkvän hade matat honom under tiden så för att lill killen skulle somna, han var över trött efter att ha skrikit ifrån 8 till 3 så la jag honom vid bröstet så han fick tutta och efter bara 5min somnade han. På lördagen mådde jag hyfsat bra men eftersom några gallstenar hade ramlat ner i gallgångarna och dom under jour tid inte kunde ta bort dom så skulle dom bli tvugna att gå ner via halsen på måndagen för att ta bort dom. Och eftersom jag mådde hyfsat bra så bestämde vi oss för att åka hem på permession på lördagen till söndagen. Så runt 3tiden på lördagen var vi hemma, mådde fortfarande hyfsat bra men på söndag morgonen efter att pojkvännen hjälpt mig ur sängen(stel efter operationen) så blev jag tvungen att kasta mig till toaletten och allting jag ätit dagen innan vilket inte alls var mycket kom upp. Och nu mådde jag riktigt dåligt. Magen värkte något otroligt men försvann när jag satte mig i soffan. Det lugnade ner sig och vid 12 kom mina föräldrar för att hjälpa till lite. Stackars Melvin som var ganska ledsen och hungrig då eftersom jag levt på dropp och vatten dom senaste dagarna alltså inte hade mycket mat att komma med, så mamma tyckte det var bäst att började med ersättning så han skulle bli mätt och lugn. Under tiden mamma och pappa var hos oss så var jag tvungen att spy och fick efteråt så ruskigt ont i magen så vi bestämde oss för att åka in tidigare till sjukhuset. Vi hade tänkt åka så vi var inne till innan sju då entre dörrarna stängdes. Men vi åkte så vi var inne till 4 halv 5. Mådde så ruskigt dåligt under denna tid och att duscha vilket man måste göra innan operation var inte alls kul! Och nervositeten inför ingreppet på måndagen, dom skulle gå ner i halsen och jag skulle vara med vaken men med väldigt mycket lugnande, gjorde inte saken bättre. Men men, under söndag kvällen blev smärtan i magen värre och värre och vid 9 ringde jag för att få någon smärtlindring. Kunde dock inte få någon mer panodil då jag fått bara 2 timmar tidigare., men kunde få smärtlindring vid 11 igen och då kunde jag få i dropp form eftersom det hjälpte mer än tabletter. Samt att jag skulle kunna få alvedon och inte panodil. Men dom kunde ge mig något starkare men då fick jag inte amma så var tvungen att pumpa ur mjölk så vi hade. Klockan blev 10 så kom dom in och tog nya prover och hade då pumpat klart. Men valde tillslut då smärtan hade lugnat sig lite att jag väntade tills 11 då jag kunde få smärtlindring igen så jag kunde amma vilket är både smidigare och mer lugnande för Melvin. Så efter att jag fått smärtlindringen kunde jag äntligen somna!

På måndag morgonen fick jag reda på att ingreppet var bokat tills klockan 1 och jag fick även prata med en narkos läkare som frågade mig hur jag ville ha det. Om jag ville vara medveten eller om jag ville vara helt sövd. Jag valde att vara helt sövd då jag var ruskigt nervös inför ingreppet. Så vid 1 kom dom och hämtade mig och körde ytterliggare ännu en gång ner mig till operation, och medans jag låg och väntade så blev jag nervösare och nervösare. Vaknade sedan runt 3 på uppvaket, detta ingrepp tog inte lika lång tid som titthålsoperationen jag gjorde för att ta bort gallblåsan, som förövrigt var riktigt inflamerad, därav jag hade ont i magen hela veckan. Och fy så ont i halsen jag hade efteråt. Eftersom dom gått ner med en tjock slang i halsen så var det inte så konstigt. Fick då komma upp till rummet och denna gång till en sovande Melvin. Att äta var riktigt obehagligt så valde därför bara yoghurt då det var enklast och snällast mot halsen då jag kände obehag. Mådde nu betydligt bättre, fortfarande stel efter första operationen men helt normalt.

På tisdagen sen fick vi äntligen åka därifrån och jag mådde hyfsat bra. Tog bara panodil en gång efter att vi kommit hem så det var skönt. Fortfarande väldigt stel men det blev bättre allt eftersom. Så nu i tisdags, alltså en vecka senare tog jag bort stygnen vilket var riktigt skönt. Äntligen kanske vi skulle kunna få njuta av huset och Melvin och bara vara en familj! Dock höll det inte så länge. För igår morse, onsdag märkte jag att där jag haft /har mjölkstockning nu fått en gul fläck. Tog då kontakt med amningshjälpen och dom trodde det kunde vara en bröstböld............ Ringde vårdcentralen och eftersom jag ändå ska in imorgon, fredag för att kolla där dränet satt så valde jag att avvakta tills dess så dom skulle kunna kolla på det då. Skulle återkomma om jag fick mera ont eller fått feber. Dock inatt märkte jag att bölden spruckit och det kommer var ifrån den gula fläcken. Inte alls kul! Valde då att ringa vårdcentralen igen, dom hade tyvärr ingen tid idag men hon trodde att eftersom jag inte hade  ont i bröstet eller feber att det bara kunde vara en talgkörtel som blivit inflamerad. Men vi får som sagt se imorgon. Fick i ''uppgift'' att ha en bomullspad med alsolsprit fuktig på stället där det kommer var för att hjälpa till att få ut varet. Så har nu en bomullspad med alsolsprit på bröstet och pumpar ur bröstet då pojken inte riktigt tömmer ordentligt när han ammar, därav mjölkstockningen..

Så ja, imorgon får vi se vad det är för något och vad vi ska göra åt saken. Men förhoppningsvis är det inte så farligt för nu vill jag verkligen njuta av att bara vara en familj, nu får det vara nog med SKIT!!!!!......

 

Än så länge iallafall. Trodde ju att jag skulle vara död för länge sedan eftersom jag jobbar 11-18 idag. Men faktiskt inte. Näsan rinner ju dock hela tiden så jag måste springa och fräsa mig, plus att jag ser ut som Rudolf?! Men men. Min kropp trodde jag skulle protestera innan jag ens börjat, men klarade mig faktiskt fram till 3 innan jag började känna av kroppen, och nu vill jag helst slänga mig på soffan och bara dö! Så förbannat ont i höfter och ländryggen :( men men, 1,5 timme till ska jag väl klara av trots allt. Skönt att jag faktiskt är ledig fram tills tisdag nu. Känner att jag behöver det! Och imorgon tänkte pojken och jag åka till Hultsfred och gå på marknaden och se om vi hittar några söta bebis kläder. Känns om det är dags att börja införskaffa lite, är ju redan i vecka 29?! Alltså är det 11veckor kvar innan den lille kommer och vi har än så länge bara införskaffat bilbarnstol, säng och nu även barnvagn. Men det är fortfarande mycket som ska införskaffas!

Nae, nu är det slut på rasten så bäst att sätta igång och försöka göra lite nytta :)

Stor börjar man ju bli iallafall! Vecka 28(27+6) <3