Jag känner att jag måste skriva av mig lite!

Alltså igår bröt jag ihop totalt, helt utan anledning! På dagen efter skolan när jag och älsklingen satt vi datan, eller ja han satt vid datan och fixade med lite bilder, t.ex. beställde han hem lite bilder ifrån Fuji. Men då var det precis som om luften gick ur mig, all energi försvann och jag bara satt och tittade rakt in i dataskärmen, helt utan anledning. Jag var så trött, skulle kunnat somna på sekunden. Men ja, sedan efter jag suttit sådär helt lelös typ i kanske 1-1,5 timme eller något så fick jag helt plötsligt tillbaka min energi och jag orkade röra på mig. Alltså det är fruktansvärt obehagligt att bara tappa all ork på 1sekund bara!

Men iallafall igårkväll efter att jag och pojkvännen haft en helt underbar mys kväll med film, godis, chips och dipp så bröt jag ihop totalt på kvällen! Så fruktansvärt trött och helt utan energi samtidigt som alltid kom över mig, alla tankar, all saknad, all rädsla, all stress. Det blev bara föör mycket igår kväll! Mycket stress inför sista i skolan nu, allt om jag ska plugga vidare, vad allting handlar om, kostnader och allt därom! Har ju hittat en utbildning, bara att den ligger 7timmar bilväg härifrån, och det är ju lixom 2-4 sammankomster per termin(ska läsa på distans) jag som så gärna ville gå det, kanske inte alls tänker det nu!

Sedan rädsla för framtiden, varje år sedan 2006 har det alltid hänt något var år som fått mig att falla på arslet efter att ha arbetat mig upp mot ljuset för att finna lycka. 2006 förlorade jag min absolut bästa vän Chip! Visst han var en hund, men han var min bästa vän, han fanns alltid där. 2007 förlorade jag min andra bästa vän Skummis, också en hund. Åhh, skumpen! Saknar honom så förbannat! Sedan 2008 hände en fruktansvärd sak inom familjen.. Kommer inte gå in mer på det nu, kanske senare. 2009 blev min chinchilla Sigrid sjuk, hennes nerver slutade funka elle hur man ska säga, hon kunde inte röra sig.... 2010 blev Virus svårt sjuk och vi for fram och tillbaka till veterinären och sedan 2011 så gjorde vi slut på hans lidande då han hade svårigheter med att andas efter att vi tagit nya kennelhosta vaccinet på alla hundar. Även i december 2011 fick vi ta bort en annan hund.. Och så nu 2012 så blir det väl antagligen att ta bort ytterliggare en hund. Jag orkar inte!

Och nu tänker jag hela tiden, vad händer nästa år? Vem förlorar jag då?! Jag är livrädd, verkligen livrädd. Det finns även mer saker jag är livrädd för vad som kommer hända, kommer historian upprepa sig igen eller? Jag är livrädd inombords trots att jag utåt ler och verkar hur glad som helst så är jag igentligen livrädd. Rädd för allt som kan hända.. Detta är nog mycket av det som ligger till grund för mitt mående. Visst det låter inte som så mycket. Men när detta har pågått i 6år, det är mycket oro som bildas och när man aldrig pratar om det, för man kan inte. Eller iallafall inte jag. Det blir bara för mycket ibland, för mycket så man orkar inte..

Mitt mående har även försämrats nått grovt sedan jag började på gymnasiet. Men mer om det i ett annat inlägg, detta har nog blivit tillräkligt långt tror jag. Usch, iblnd orkar man verkligen inte. Det är verkligen en hemsk känsla att ena stunden vara glad och lycklig, sjunga och le för att sedan gå som rakt in i en vägg och bara stirra rakt in i väggen utan anledning, man lixom tappar all energi, man vet ingenting, det går verkligen inte att förklara, endast dom som upplevt det vet hur det känns....