Jag har på senare tid kommit underfund med att jag har riktigt svårt att erkänna för mig själv att man kanske måste be om hjälp ibland, man måste våga fråga om man inte förstår. Men jag har lite detta tänkande med att ''jag ska klara det själv, jag vill inte vara dålig och fråga om saker''. Men ja, detta får jag lida för.

Detta har jag som mest märkt när det gäller min psykologi kurs. Jag tycker det är super kul med psykologi men jag har verkligen jätte svårt för att fråga om jag inte förstår. Jag vill inte erkänna för mig själv att jag faktiskt inte förstår. Men jag måste våga erkänna detta, för jag lämnar in halvbra arbeten, sämre än vad jag vet vad jag kan prestera, men detta är just bara för att jag inte vågar fråga om jag inte förstår.

Jag förstår inte igentligen varför jag har så svårt för att erkänna för mig själv att jag kanske inte riktigt förstår? Det är ju mänskligt? Men jag har nog svårt att erkänna detta för mig själv, erkänna att jag faktiskt inte alltid förstår saker och ting, att jag måste be om hjälp för att kunna förstå. Detta har ju faktiskt reflekterats i att jag inte presterat så bra på olika uppgifter som jag kunnat gjort om jag bara sagt den där ynga meningen ''jag förstår inte riktigt, kan du förklara för mig igen?''

Läraren idiotförklarar mig inte för det?? Men jag tror nog att dom tycker att jag är trög om jag frågar det. Men jag känner det nu, att om jag ska plugga vidare, så krävs det ju mer av mig, så måste jag faktiskt våga erkänna för mig själv att jag faktiskt inte alltid förstår, man kan inte förstå allt.

Så om ni nu tänker som jag. Våga erkänna för er själva att man inte alltid förstår allting, jag har kommit underfund med detta för sent och detta har gjort att jag inte presterat så bra på uppgifter som jag kunnat göra om jag bara frågat den lilla fråga ''kan du förklara igen?''