Framtiden?!

Har sån jävla ångest inför framtiden om man säger så. Min högsta önskan är att jobba som kriminolog, det är någonting jag verkligen vill. Men så känner jag såhär, vill jag det nu? Är det någonting jag vill syssla med om 5-6år eller? Som jag känner just nu så vill jag helst jobba, bara fokusera på familjen och jobba i några år, vilket betyder att jag väntar med att börja plugga några år. Men ibland känner jag att jag vill ha pluggandet klart så fort som möjligt så jag slipper göra det när jag är "gammal" men vafan jag är ju bara 22år och har hela livet framför mig. Varför egentligen stressa på och jobba, plugga och ha familj just nu? Men sen har jag ju kommit in på en kurs jag vill läsa, men har så svårt att bestämma mig vissa dagar trots att jag vet att jag helst av allt bara vill jobba nu och tjäna pengar, så less på att känna stressen över dessa jävla pengar, att få varje månad att gå ihop sig. Trots att jag vet att min sambo hoppar in och betalar när inte pengarna räcker men jag skäms ärligt talat över att inte kunna betala ibland..

Men så känner jag såhär också när jag vet att jag bara vill jobba i några år framöver, vart vill jag jobba? Vart skulle jag trivas? H&M är ju en självklarhet, jag har varit där sedan jag var 16 och jag trivs som fisken i vattnet där, älskar verkligen mina kollegor där, känns verkligen som en andra familj, så helst av allt skulle jag vilja jobba där, men som det ser ut just nu så finns det ingen chans till jobb vilket jag tycker ät super tråkigt. Men ska prata med dom och se hur det see ut framöver, visst det kanske finns chans till lite timmar här och var, men det är inte det jag är ute efter, det gör mer att jag känner mig stressad, jag vill ha ett fast ev vikariat just så jag vet på ett ungefär hur mycket jag jobbar och får in i månaden, samt att det underlättar för Melvin och dagis. Men vi får se hur framtiden visar. Som jag känner nu vill jag helst jobba, och endast jobba i några år och sedan om kanske 7-8år, kanske tidigare, kanske senare, så börjar jag att plugga och jobba. Då är ju Melvin äldre och jag har förhoppningsvis fått iordning på psyke och ekonomi.

..........Lämna gärna en kommentar ;)

OBS! Jag ansvarar bara för vad jag skriver, inte för vad du förstår

Namn:
Jag kommer tillbaka
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

...............Jonna Nilsson - Narbonne.blogg.se