Jag ''kämpar'' faktiskt med en hopprädsla och har gjort det några år. Förr hade jag absolut inga problem med att hoppa, jag vågade hoppa 1meter oxrar utan att vara rädd, visst lite nervös var jag, men jag var inte rädd utan hoppade det utan tvekan! Jag var till och med och tävlade en lokaltävling med Sabban(Stor häst) 90cm clear round och jag var inte ett dugg rädd.

Men på något sett så efter detta så blev jag rädd för att hoppa, jag klarade inte av att hoppa ett rättuppstående på ynka 60cm utan att jag blev rädd, och gick det dåligt, ja det ska vi inte prata om, hjärtat satt i halsgropen och jag var livrädd för att hoppa igen. Och ja oxrar ska vi inte prata om, jag var verkligen livrädd så fort jag fick syn på en oxer på ca 50cm, usch så nervös jag var. Det verkligen knöt sig i magen så fort jag fick se att min ridlärare satte upp en oxer som vi skulle hoppa.

Sedan började jag rida i Vimmerby p.g.a min nuvarande ridlärare fick lägga ner ett tag, och där fick jag ofta rida en häst där man verkligen var tvungen att ha 100% balans annars så sprang hon iväg och lyssnade inte för 5öre. Under denna tid lärde jag mig att hitta min balans och jag fick mycket bättre sits efter detta. Sedan efter, jag tror det var 1år jag red där, så började jag rida på min ''gammla'' ridskola igen, alltså där jag rider nu.  Där fick jag hoppa Sabban som är värdens mest underbara häst, hon är säker i sig själv och ja ställer upp i alla lägen, nu började jag faktiskt återfå min säkerhet när det gällde högre höjder, endast på rättuppståenden. Men jag och Sabban kom ganska mycket fel och jag fick tillbaka klumpen i magen, Sabban är väldigt envis och ja man måste verkligen vara på henne hela tiden.

Sedan fick jag hoppa en Pw(Pretty Woman) en underbar stor häst, som verkligen älskar att hoppa, hon hoppade i alla lägen och jag blev ganska säker på henne. Trots att hon var ganska på på hindren och drog ganska bra så vågade jag ändå hålla tillbaka henne, men jag fick ändå tillbaka klumpen i magen från och till. Min ridlärare visste att jag var hopprädd och ville övervinna det och eftersom jag själv valde att rida i en special grupp som alltså är hoppning varannan vecka och dressyr varannan vecka, på så sätt pressade jag mig själv till att faktiskt övervinna min rädsla vilket jag råder flera till att göra om ni har något ni är rädda för. Säg till eran ridlärare så han/hon är medveten om det och sedan måste du pressa dig, inte hårt utan lagom, i ditt eget tempo.

Nu det senaste året har jag börjat få hoppa Cito som är en stoor pojke på 173cm i mankhöjd, bara ca 5cm kortare än vad jag är lång. Trots hans storlek och stora språng så blev jag trots inte detta rädd när jag hoppade honom. Dock var jag lite nervös i början när jag hoppade honom eftersom jag visste att han brukar vägra ganska ofta med andra ryttare, trots detta så har han bar vägrat kanske 4gr med mig på 1år. vilket är skönt, och trots detta har jag inte blivit rädd.

När jag hoppar Cito så är jag inte ens rädd när jag hoppar en 80-90oxer, det känns lixom inte högt på honom. Och jag känner mig faktiskt 100% säker på Cito och vågar hålla tillbaka honom samt trycka av honom när jag känner att vi kommer lite konstigt, och trots att vi kan komma lite fel på hindren ibland så får jag ingen klump i magen, vilket är riiiktigt skönt faktiskt!

För några veckor sedan fick jag hoppa Hectra, en riktigt pigg d-ponny som älskar att hoppa. Henne kom jag verkligen Inte överens med för 5öre, visst hon var super rolig att hoppa på lägre höjder, men hon drog ganska mycket på hindren och henne kunde man inte riktigt hålla tillbaka så mycket för då blev det ofta fel. Men jag lärde mig aldrig att komma överens med hennes fart utan blev mer att jag låste mig i sitsen och i handen och blev hängades i tyglarna både innan och mitt i språnget, såg inge vackert ut kan jag tänka mig!

Men sedan fick jag börja hoppa Cito igen och jag fick tillbaka den där härliga känslan att jag vågade hoppa och jag var inte ett dugg nervös! Visst jag kanske blir lite nervös när jag ser att min ridlärare höjer hindren men samtidigt så fokuserar jag bara på att ha en bra jämn galopp och inte tänka så mycket på hindret utan tänker ofta att det är lägre än vad det egentligen är. Ofta brukar jag även nynna på en låt i huvudet som faktiskt gör att jag kan slappna av. Det är refrängen till Nickelbacks låt Bottoms up.

Förra hoppträningen vågade jag faktiskt hoppa en 85-90cm oxer utan att vara rädd, jag fick dock trycka av honom och vara på honom för att han skulle hoppa, men jag var inte rädd ändå. Jag är faktiskt riktigt nöjd med mig själv att jag faktiskt överkommit min hopprädsla så mycket som jag ändå gjort. Detta trodde jag aldrig för 2år sedan!



Sabban & Jag lokaltävlingen 2007, inte det minsta hopprädd


Pw och jag en hoppträning 2010

Cito och jag förr förra veckan, fick trycka av honom på sista hindret, vilket jag aldrig skulle vågat förr