Att leva med depression är lite som att bli idiot förklarad av folk, inte alla, men dom flesta.
Jag har varit deprimerad sedan sommaren 2006, men fick inte ''diagnosen'' förens vintern 2012 då jag efter flera år kämpat själv faktiskt insett att detta är någonting jag inte klarar av själv. Utan att jag faktiskt behövde hjälp. Jag började då äta mediciner mot depression, fick medicin mot ångest samt sömntabletter. Dessa år jag dock bara ca 6månader innan jag fick reda på att jag var gravid. Men började november 2014 att äta medicinen igen då jag började må dåligt igen.

 

Jag som vuxit upp med en mamma som haft/har depression och panikångest så är detta vardag för mig, jag visste vad depression var innan jag egentligen läst någonting om det, och jag har sett hur jobbigt och tufft det är. Både hur tufft det kan vara för ett förhållande och hur jobbigt det kan vara för personen som lider av det ifråga. Man behöver så mycket stöd och hjälp utav sin familj och vänner för att kunna klara sig igenom sin depression. Familjen måste ta ganska mycket skit och göra det mesta eftersom man helt enkelt inte orkar. Men om man bara är villig att lyssna och villig att förstå så står man ut under de jobbigaste perioderna.

 

Min pojkvän är ett exempel, han har aldrig riktigt förstått vad depression är och har alltid sagt att det bara är att sluta tänka på sånt som är jobbigt och leva i nuet. Men det är lättare sagt än gjort. Men misstro mig inte nu, han har alltid funnits där för mig och stöttat mig när jag mått dåligt, alltid försökt att få mig att tänka på annat. Han fanns/finns alltid där dom där jobbiga kvällarna och nätterna när jag helt förtvivlat grät utan vidare anledning och bara hållit om mig och fått mig att lugna ner mig. Så det är tack vare honom att jag står här idag! Han vet bara inte riktigt vad depression innebär och hur det är att leva med det. Vilket tyvärr är mycket vanligt bland Sveriges och världens befolkning.

 

Folk vill helt enkelt inte se, dom vill inte förstå hur det är, jag tror att man helt enkelt bara ha en anledning till att kalla någon lat för att personen inte orkar göra någonting. Men så är det inte, det är lite som att vara inlåst i en förlamad kropp. Ett exempel: Du har 15 saker som du vill göra idag, Men du ska vara glad om du klarar av att ta dig upp ur sängen på morgonen. Enkelt förklarat... Man har helt enkelt så mycket energi men kroppen orkar inte.

Folk måste våga öppna upp ögonen och ha ett öppet sinne och inte dra den snabba slutsatsen.

''Depression är den vanligaste orsaken till sjukskrivning i västvärlden. Ungefär en fjärdedel av alla män och hälften av alla kvinnor blir någon gång i livet deprimerade. Depressionerna ökar dessutom, även bland yngre människor. Vanlig nedstämdhet är ännu vanligare och drabbar de flesta människor någon gång i livet.'' Källa

 

 

Här kommer några av bilderna som min bror tog i vintras under tiden han bodde han.

Visst är dom underbara?:D

 

Här kommer några av bilderna som min bror tog i vintras under tiden han bodde han.

Visst är dom underbara?:D

 

Här kommer några av bilderna som min bror tog i vintras under tiden han bodde han.

Visst är dom underbara?:D

 

Efter att Melvin inte har varit sig själv dom senaste två veckorna på grund utav förkylning och hosta så har han nu äntligen blivit sitt samma gamla glada Melvin igen. Dessa veckor har han varit väldigt beroende av mig och speciellt av Jacob och mestadels varit gnällig och trött. Han har även vaknat runt 10-tiden med världens hosta och inte kunna somna om i sin egna säng igen utan han har efter mycket om och men somnat i våran säng med oss, och sedan har han varit jätte svår att få att somna på dagarna och även på kvällarna. Har har bara gråtit och skrikit och efter 45-60min har han kunnat somna och han som tidigare kunnat somna efter 10-15min i vanliga fall.

Men i tisdags så kände jag äntligen igen honom, han var sitt samma gamla glada jag och var mer energisk på dagarna och somnade lätt på kvällen och sov länge på natten innan han ville ha välling framåt 5-6 på morgonen vilket var vanligt för honom vilket är skönt.

 

Det är riktigt kul att se honom så nyfiken och framåt som han är, att han går och kollar saker själv och vill se vad andra gör. Min lilla pojke börjar bli stor! 

Väl hemma igen somnade han gott i sin säng och sov i ca 2h innan det var upp och leva rövare igen som vanligt. 

Han har förövrigt kommit in i någon klängighets period gällande på kvällarna. Det började med i torsdags att han vaknade och hade son hosta att det inte gick att få honom att somna om i sin säng, detta var strax efter 10 på kvällen och har fortsatt sedan dess. Men igår så hade han ingen hosta utan han ville bara inte sova i sitt rum och så fort vi tog in honom till oss somnade han direkt. Likadant nu ikväll vaknade han strax efter 9 så Jacob gick upp och han ville inte somna om så Jacob gick och lade sig med honom medans jag sitter kvar nere och kollar på criminal minds, kanske även ser på stalkar, får se hur det blir.

För familjen är så mycket mer än allt det där andra. Min son betyder så mycket mera! Jag har lärt mig vad meningen i livet egentligen är, och det är inte pengar, det är inte ridningen, det är inte att man kan sova hur länge man vill. Det är att vara förälder. Trots att det är jobbigt och stressande ibland så älskar jag detta.

Jag har flera gånger blivit så frustrerad att jag börjat gråta för att jag inte vet vad jag ska göra när min son tex inte kan sova och bara skriker. Och dom där härliga bajsblöjorna kär bajset är ända upp på ryggen och alla kläder är fulla bajs. Visst, det är jobbigt för stunden. Nätterna som.är fulla med gråt och skrik och man får sova ca 3h per dygn. Att man känner sig stressad att duscha klart fort. Att veta hur mycket man verkligen behöver göra. Men sen kommer dom där underbara stunderna när han tittar på mig,kryper upp i mitt knä, lägger armarna om mig, borrar in ansiktet i håret och bara är där. Dom stunderna betyder så mycket mer än allt det där! 

Dom senaste veckorna har allting varit upp och ner, alltså inte fysiskt utan psykiskt. Alltså det känns som om jag inte haft någon koll på någonting, allting har sprungit på i en ordentlig fart och jag har stått vid sidan av och bara kollat på och inte förstått någonting. Nu är jag trött på detta! Nu jävlar måste jag börja organisera upp mitt liv, eller främst min vardag! Allt gick upp för mig i fredags när jag träffade min sjukgymnast som är toppen, jag har alltid haft såna problem med att somna på kvällarna och i fredags hade jag bokat in en träff med honom för att prata om det och jag fick 3 riktiga toppen tips! Varav det första tipset som han kallade 'sömn-tåget' funkar utmärkt! Somnar mycket fortare nu på kvällarna, vafan har ingen sagt detta tidigare till mig? Så simpelt och så toppen!

Dom andra två tipsen jobbar jag fortfarande på men dom är lite svårare och när jag får kontroll på dom kommer nog det funka ännu bättre med sömnen.

Men nu känner jag verkligen att jag vill få ordning på allt och verkligen få kontroll över Mitt liv! Jag är så trött på att alla runt omkring mig lyckas med vad de vill och inte jag. Men visst det har hänt mycket nu det senaste året. Jag har blivit mamma, legat på sjukhus och blivit opererad och jag har åter igen börjat äta medicin för min depression som jag kämpat med sedan 2006. Så Jag ska egentligen inte klaga då jag har ett bra liv, med en underbar pojkvän och en underbar son i vi bor i ett stort fint hus och jag trivs toppen här.

Jag vill verkligen följa min dröm om att bli kriminolog och den drömmen tänker jag följa, det är något jag vill och det är något jag ska klara. Och utöver det och innan jag är klar med min utbildning så vill jag satsa på Forever och aloe vera produkterna för att kunna få in lite extra varje månad och slippa känna stressen över pengar och slippa känna detta att Jacob måste betala allt, och jag vill kunna unna mig något utan att få panik över att jag köper ett par byxor den månaden.

Men ja, nu börjat mitt nya liv och mitt nya jag. Så HEJ DÅ till gamla Jonna och säg HEJ till nya!