Ikväll var ju terminens första ridlektion! Och gud vad underbart det var att komma upp i sadeln igen!
Hoppning stod på schemat idag och självklart fick jag ju ''min lilla'' Cito gubbe! :)
Han var super fin genom hela passet! Dock tog det ett litet tag innan jag fick igång ''motorn'' på honom. Känns att det var ett litet tag sen! Men till slut när jag blev lite mjukare i handen och drev på mera så kom vi in precis rätt på hindren och han hade fint tempo!
Vi började med att trava lite cavaletti bommar som sdan höjdes till ett litet kryss, krysset kom direkt ut ur hörnet så jag kom lite snett dom första gångerna, men sedan kom vi rätt och då blev mycket bättre språng!
Krysset höjdes sedan och sedan så byggdes även ett rätt uppstående på ca 1m upp en bit bakom krysset, vi skulle då räkna galoppsprången och dom gånger jag kom ihåg att räkna så hade jag 7galoppsprång.
Dom första gångerna när vi kom på det andra hindret så kände jag att han backade av lite, alltså inte var så pigg framåt. Så då fick jag trycka på honom lite och då blev det ett långt språng. När vi hade hoppat några gånger så kom vi in bättre och även sista språnget blev perfekt då jag drev på mera.

Jag är verkligen super nöjd med kvällens hoppträning och jag har även börjat känna mig riktigt säker på Cito nu, och jag är inte alls rädd för att hoppa längre som jag var förr. Så fort det kom upp emot 80cm så var jag nervös varje gång jag kom emot ett hinder och jag hade knappt någon balans. Och oxrar ska vi inte prata om, så fort min ridlärare byggde upp en oxer så fick jag en klump i magen. Hatade verkligen oxrar! Men nu har jag faktiskt inga problem längre! I höstas hoppade Cito och jag en oxer på 80cm och jag var bara nervös första gången, sen gick det över! Samma helg tävlade jag även en klubbhoppning, 60cm clear round och 70cm 2faser. I 60cm fick jag en rosett. I 70cm sattsade jag inte ens för att försöka få en bra tid utan satsade mer på att komma runt banan med en bra känsla så jag kanske vågar tävla lite mer hoppning sedan! :)
Varje gång vi hoppas nu så känner jag bara en känsla av lycka och frihet och vill bara hoppa högre och högre, och det känns som om inget kan stoppa mig! Underbar känsla!! ♥

Kanske beror det mycket på hans höjd som får mig att känna mig tryggare på honom. Han är ju trots allt bara några cm lägre än mig i mankhöjd. Trots att han tar stora kliv känns inte sprången så stora när vi hoppar!



Gamla bilder, första bilden ifrån hösten 2011, andra bilder från i somras!

PS! Har även gjort lite  ändring på blogg headern, nämligen ändrat text då jag nu kommit underfund med hur man lägger in fonter ifrån Dafont till photoshop! (Kan förklara senare om ni vill veta.)