These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just  too much that time cannot erase

Igår kväll sprack allt, bubblan jag lyckats hålla hel ett förvånansvärt bra tag. Men igår kväll blev allting bara för mycket, det blev jobbigt att andas och tårarna rann ner för kinderna. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna, det gick bara inte. Jag kände mig bara så värdelös, ful, äklig, som om jag inte klara någonting Känns som om jag misslyckas med allt, pengar, jobb, livet. Igår ville jag verkligen sjunka genom gjorden, bli liten igen, då när man blev rädd för monstren under sängen och kunde krypa ner i mamma och pappas säng. Där man var säker.