Life's hard
Men det är bara en sak.
Det händer inget. Jag orkar inte, kroppen säger ifrån, trots att jag vill, kroppen orkar inte.
Ja såhär har det varit ungefär varje dag i över en månad, orkar ingenting trots att det är så mycket jag vill göra. Men jag hoppas, verkligen hoppas det ska bli bättre. Jag har tagit ett steg, ett jobbigt men viktigt steg. Att erkänna att man behöver hjälp är inte lätt, att gå dit tar emot, nästan så man skäms. Men det är för mitt välmående, det är för att jag ska kunna fungera normalt.
Vissa förstår verkligen inte hur det är att må såhär, att vilja så mycket, men knappt orka sig upp ur sängen utan att det tar emot. Att ha ångest på kvällen för att man inte gjort något just för att kroppen sagt ifrån hela dagen. Jag har börjat skämas för mig själv, att jag inte orkar, jag skäms att jag inget gör. Men det är inte lätt när man mår som man mår. SÅ mycket tankar men så lite så kommer ut.
Att vara helt tom i huvudet, men samtidigt är allting så fullt. Allting bara snurrar och ingenting är som det ska. Jag önskar folk kunde förstå hur detta känns. Det finns dom som vet hur det är, som lider av det, till och med värre än jag, dom vet hur det är att må såhär, skammen man har över sig själv. Det mörka molnet som förföljer än var man än går.
Det som hände i det förflutna som var smärtsamt har mycket att göra med vilka vi är idag.
Ibland önskar jag faktiskt att jag kunde vrida tillbaka tiden, till tiden då innan allting började gå snett. Då man mådde BRA! Och bra då menar jag alltså att inte må såhär, att vara nedstämd hela dagarna, inte orka något. Ja, ni förstår? Då livet var lätt och man inte hade några problem. Det skulle vara en dröm för mig att kunna vrida tillbaka tiden, men då få kunna behålla vissa saker, som min underbara pojkvän, våran lägenhet, och självklart lilla Kakan. Så ja, man kan säga att jag vill radera allt dåligt som hänt, all skit som förstör.
Jag hoppas kunna ta mig igenom detta med någorlunda små men, att kunna slippa jobbiga minnen. Men nu har jag vågat ta steget till att få hjälp, trots att det var jobbigt att erkänna för sig själv så hoppas jag nu få kunna må bättre igen, att kunna komma tillbaka till den jag var förr, för 6år sedan, innan allting hände.
..........Lämna gärna en kommentar ;)
...............Jonna Nilsson - Narbonne.blogg.se
Kategorier inom foto: