En annan sak som jag hela tiden sa förr. Var att jag skulle dö ensam. Jag skulle aldrig hitta Den där killen med hjärtat på rätt ställe, Den där killen som skulle få mig att ha fjärilar i magen varje gång han var nära mig. Jag skulle aldrig hitta Den där killen som jag skulle vilja spendera mitt liv tillsammans med. Jag var 110% säker på att jag skulle få leva ensam hela mitt liv, aldrig skaffa barn, aldrig gifta mig. Ja dö ensam... Men varav här jag åkte på storstryk. När jag började 7an fick jag en käftsmäll så hård, att hela mitt liv skulle ändras. Där var han. Den personen som fick mitt hjärta att slå dubbla slag. Den där killen som fick mig att nästan svimma varje gång våra ögon möttes. Jag fick ytterliggare en käftsmäll när jag fick reda på att han faktiskt gillade mig också. Under hela våran tid tillsammans, ändå från när vi träffades första gången hösten 2006 så har jag fått käftsmäll efter käftsmäll efter käftsmäll. Jag trodde han skulle lämna mig efter någon månad eller 2. Käftsmäll. Jag trodde aldrig vi skulle vara tillsammans ett år. Käftsmäll! Jag trodde aldrig vi skulle vara tillsammans över 2 år. Käftsmäll! Jag trodde aldrig vi skulle förlova oss. Käftsmäll! Och jag trodde absolut inte att vi skulle flytta ihop tillsammans. Käftsmäll. Så nu efter den sista stora käftsmällen så vet jag. Det är vi 2, och jag vågar hoppas! Vågar se ljust på livet! Vågar tro och hoppas! Hela mitt liv har förändrats ända sedan jag träffade Den killen. Jacob Johansson! Du är det bästa som hänt mig! Jag älskar dig!! <3