Jag har aldrig varit den som velat vara i storstan, bland folk, bilar, ljud hela tiden. Jag är hellre den som är för sig själv ute på landet, där det är lugnt, tyst, nära till djur och natur. Ja, det är där jag trivs bäst, det är där jag är mig själv! Har bara mer och mer dom senaste dagarna börjat längta tillbaka till det, speciellt när jag är hemma hos föräldrarna. Där det är lugnt, och tyst. Åhh vad jag saknar landet. Har trots att bar bott i stan i ca 6månader och trodde inte det skulle gå så fort innan jag började sakna landet. Men ja så är det.

Det som gör det mest att jag saknar landet är när man är ute och gå. Där man kan gå längs vägen och ha ängar och skog precis jämte sig, ha hunden vid sidan som sällskap och i örat spelas underbar gå musik. Där var det lätt att komma ut och gå, inget som tog emot mer än att man kanske just inte ''orkade'' men ändå kom man ut eftersom det är så skönt! När jag bor här i stan, ja jag vill mer eller mindre inte gå ut och gå, just för att vart man än går så är det människor, bilar, gator, hus. Ja, ingen stillhet över huvudtaget.

 

Det finns såklart både för och nackdelar med att bo på landet.

Nackdelarna: är att det är värdelös bussförbindelse, så körkort och bil är ett måste. Det finns inge (vettig)affär inom gångavstånd. Långt till stan(dock endast 3mil, 30min bilfärd)

 

Fördelarna är att det är lugnt och tyst! Man har naturen precis bakom huset, man kan gå klädd hur som helst utan att folk faktiskt bry sig. När man är ute och går så är man själv!

 

Nu ska jag inte säga att jag vantrivs inne i stan. Det gör jag inte, men vill verkligen inte bo här föör länge. När det är dags att flytta igen blir det ut på landet igen, Utan att tveka! Jag älskar vår lägenhet, verkligen men själva läget. Mitt i gröten ja. Inge vidare. Fördelarna med att bo i stan är ju klart många. Som t.ex. gångavstånd till jobbet, gångavstånd till affärer, man behöver egentligen inte körkort. Man behöver inte vara beroende av bussar. Ja, det finns fördelar att bo i stan. Men nja, detta är ingenting för mig. Jag bor hellre på landet, där är jag mig själv. Jag skulle utan tvekan kunna tänka mig att flytta tillbaka till Hjorted. Förstå rätt nu. Alltså inte hem till föräldrarna. Men alltså eget hus där. Ja, det skulle jag kunna tänka mig, dock tycker inte pojkvännen det han tycker det är för långt ifrån stan. Men men. Hus kommer ju inte på tal förens om några år så än behöver vi inte tänka på det. Usch, Vad länge det kändes. Några år? Usch, det var ingen vidare mening att skriva! :O Men men, så kan det vara!