Vaknade på morgonen runt halv 7 och gick på toaletten, så fort jag sätter mig hör jag hur det typ plumsar till i toaletten, tänkte inte mera på det utan går och lägger mig igen. Vaknade runt 9 igen och känner hur jag har ont i ryggen, neremot rumpan, går på toaletten igen och ännu en gång plumsar det till. Börjar nu tänka "shit, har slemproppen gått?" 

Men eftersom slemproppen kan gå en vecka innan förlossningen sätter igång så gick jag och la mig igen, men lögn ifan att sova. Får mer och mer ont i ryggen och nu även i magen. Låg fram till elva, halv 12 då jag ringde Jacob och han kom hem direkt och vi ringde förlossningen och fick då komma in. Gjorde ett ctg vilket inte alls visade alla värkar jag hade. Så hon undersökte mig och kunde konstatera att jag var öppen 1,5-2cm redan. Dom frågade om vi ville åka hem igen eftersom vi bodde så pass nära och jag orkade med värkarna då dom inte var så starka. Vi åkte hem och jag sa åt Jacob att han kunde åka tillbaka till jobbet då det kändes okej, lovade att ringa om det var något. 

Gick och la mig i soffan och började efter ca 1h mäta hur ofta värkarna kom och det var allt ifrån 6min till 3 min, men inte så farligt starka. Förens halv 4 då det bara blev värre och värre och dom kom oftare. Ungefär 2-3 min mellanrum. Och vid 4 blev det så olidligt att jag ställde mig i duschen och stod där till halv 6 då vi återigen åkte till förlossningen igen och nu gick det fort! Strax efter halv 6(bilresan tar typ 2-3min) kom vi in och dom satte mig direkt på ett ctg som även denna gång inte visade alla värkar jag hade. Hade så ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen i ca 1min för att släppa några minuter för att komma tillbaka. Så efter 20min fick Jacob ringa och då kom dom och undersökte mig, och till min stora chock var jag öppen redan 6-7cm så det var bara in på rummet och få börja med lustgasen som inte hjälpte det minsta! 

Man ska ju ta lustgasen när man börjar känna av värkarna, men mina var starka direkt, även korta, ca 30-40sek och sedan släppte det direkt, och efter ca en timme höll det i sig hela tiden och jag ville bara försvinna, ville inte alls vara med längre! Och sen det värsta, att vilja krysta men inte få göra det, det var hemskt! Men vid 8 någon gång, då jävlar, då var det dags. Det sjuka här är att jag kommer inte ihåg hur ont jag hade, men ont hade jag! 

Att ligga där i en timme ungefär och vara helt jävla slut men veta att man måste orka, man måste ta i och krysta var riktigt utmattande. Men tillslut, vid 21.13 då, då var våran älskade son född, våran fina pojk, äntligen höll jag honom i min famn!