It's hard to say

Det är alltid svårast att själv acceptera att man mår dåligt. Spelar ingen roll hur ofta man säger det, det är alltid svårast att acceptera själv att man mår åt helvete och faktiskt behöver hjälp. Man vill inte inse, man vill inte acceptera att man är svag. Men man är inte svag! Att man nu mår dåligt är ett tecken på att man varit stark och hållt masken och tryckt bort alla tankar allt för länge. Det är inte att vara svag, det är att vara stark! Starkare än dom flesta. Synd bara att man själv aldrig kan inse det utan man känner sig bara värdelös...
Det känns som om jag gör detta mot mig själv, att jag tar på mig för mycket som gör att jag stressar sönder, att jag tillåter dessa tankar att komma fram, att jag själv börjar tänka på saker. "Tänk om..." är den vanligaste tanken som snurrar i mitt huvud. "Tänk om det hade blivit så istället" eller "tänk om detta aldrig hänt". Att jag ena tillåter mig att börja tänka såhär plågar mig och jag får ont i magen. Det känns som om detta är ett sätt för mig att skada mig själv med dessa tankar..
Men någonstans måste man acceptera att man mår dåligt och behöver hjälp. Jag klarar det inte längre själv. Det tog mig 6år förra gången att inse att jag behöver hjälp, denna gång ska det inte ta lika lång tid.....
Mitt lilla lyckopiller på två ben, du har räddat mig och jag ska aldrig svika dig, jag ska alltid finnas vid din sida!

..........Lämna gärna en kommentar ;)

OBS! Jag ansvarar bara för vad jag skriver, inte för vad du förstår

Namn:
Jag kommer tillbaka
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

...............Jonna Nilsson - Narbonne.blogg.se