Jag lovade ju som sagt att faktiskt lägga ut mitt psykologi arbete som jag gjorde i skolan! Vi fick själva välja en inriktning och sedan är fördjupningsfråga vi skulle svara på. Jag valde inriktningen Perception, som är hu saker och ting uppfattas! Och jag valde då frågan ''Hur uppfattas andra människors signaler?'' Vilket jag tyckte verkade spännande. Jag lånade en bok på biblioteket av Julius Fast som heter Kroppsspråket. Riktigt bra bok även om man inte gör denna uppgiften, men får en inblick i människans signaler och beteenden. Det jag tyckte var absolut mest intressant var avsnittet och ''Leendet som döljer själen'' där har tar upp att alla människor bär en mask och är livrädda för att ens riktiga jag ska synas igenom så folk kan se vem man är, och hur svårt det är för oss människor att ta av oss den. Även avsnittet om ''Blickens när var hur'' om hur mycket vi faktiskt komunicerar med ögonen. Så är ni intresserade av kroppsspråk och allt sånt så är verkligen boken ''Kroppspråket'' av Julius Fast något att rekommendera!

Men nu tänkte jag ju lägga upp själva uppgiften då jag skrivit! Är själv väldigt nöjd, vet inte om läraren är det? Men det märker jag imorron då jag skickade in det ikväll! :) All text är skriven av Mig baserad på boken Kroppsspråket som är skriven av Julius Fast.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Fråga: Hur uppfattas andra människors signaler?

• Vad avslöjar er hållning?
Man använder kroppsspråket hela tiden men väldigt många är inte medvetna om vad dom sänder ut för signaler. ''Ingen kroppsställning eller rörelse har någon exakt mening, korslagda armar behöver inte betyder – Jag släpper inte in dig, och att trycka fingrarna mot varandra betyder inte överlägsenhet.''
Detta är bara en naiv tolkning, ibland stämmer dessa tolkningar och ibland inte, men man måste tolka hela individens beteendemönster.

Enligt dr Birdwhistell är kroppsspråket och det talande språket beroende av varandra. Bara det talande språket kan inte ge hela bilden, och kroppsspråket kan inte ge hela bilden.
Man kan lätt få en förvrängd uppfattning om vi bara får lyssna på orden någon säger till oss.
Mycket av en persons muskelspänningar kan visa en hel del.
Om en man är uppvaktande så spänner han ofta bukmusklerna och drar in magen, är han däremot deprimerad så slappar ofta musklerna och magen hänger fram. Alltså kan graden av musklernas spänning avslöja ganska mycket hos en människans emotionella och mentala tillstånd.

 • Kroppens sexuella signaler.
Dr Albert E Scheflen som är professor i psykiatri har studerat mönstret hos en människa när han/hon vill söka en kontakt med en annan, en sexuell uppvaktning. Han säger att alla beteenden följer ett speciellt mönster, som ofta är små signaler vi gör automatiskt utan att tänka på det.
Kvinnor kan t.ex. vid ett sexuellt anförande stryka/leka med sitt hår, kontrollera make-upen, rättar till kläderna och för tillbaka håret från pannan. Mannen kan kamma sitt hår, knäppa kavajen, rätta till klädseln, dra upp strumporna, rätta till slipsen eller kolla pressvecket på byxorna.
Dessa kroppssignaler meddelar då att ''jag är intresserad. Jag tycker om dig. Se på mig. Jag är attraktiv.''

Ett annat sätt att visa att man är intresserad är hur man placerar sin kropp när man sätter sig ner. Ett par som träffats och är sexuellt intresserade av varandra på t.ex. ett party, sätter sig ofta så att bådas kroppar och ansikten är vridna mot varandra. Dom lutar sig även mot varandra och antingen armarna eller benen emot varandras för att skapa en sluten krets så att ingen annan ska komma in.
Om en kvinna vill locka till sig en man intimt på t.ex. en fest brukar hon kasta flörtiga blickar, fånga hans blick, lägga huvudet på sned, rulla med höfterna, lägger benen i kors så att låter blottas, sätter handen mot höften eller visar upp sin handled eller handflata.
Allt detta signalerar ''kom och sitt här hos mig. Du attraherar mig, jag vill gärna lära känna sig bättre.''

Om vi nu kollar på en situation där det inte finns någon sexuell underton. Där en manlig och kvinnlig tjänsteman sitter i ett sammanträdesrum på ett stort industri företag och diskuterar problem med några andra tjänstemän.
Här kan dom mycket väl visa det som tolkas som sexuella signaler, dom använder då kroppsspråk som skulle kunna inbjuda till sexuella närmanden. Innebär detta att dom följer en sexuell attraktion eller är det bara vi som misstolkar deras kroppssignaler? 

• Leendet som döljer själen.
Hur vi lättast skyddar våra personliga rumszoner är att bära en mask, masken som man tar på sig för omvärlden så att dom inte kan se ens smärta. Det är faktiskt ovanligt att någon visar sittriktiga jag genom minspel, därav alla tar på sig en mask för omvärlden.
Dr Erwing Goffman menar att vårt sätt att sköta vårt yttre, våra val av kläder och frisyr framstår som en av dom allra tydligaste sidorna av självdisciplin.

Vid rusningstid t.ex. vid tunnelbanan så menar dr Goffman att det händer att vi låter våra masker vi bär halkar åt sidan och vi visar vårat verkliga jag. Vi struntar då i våra försvarsmurar och glömmer verkligheten för en stund när vi är trötta eller arga som vi är. Nästa gång du sitter på en fullsatt buss eller ett tåg under rusningstid till eller från jobbet och du kommer att upptäcka hur tom och naken människan är när maskerna faller åt sidan.
Vi strävar mot att hela tiden dölja den där nakna varelsen som finns bakom masken och vi håller oss under strikt kontroll för att för att våra kroppar inte ska skrika ut saker och ting som hjärnan inte kan dölja. Vi använder nästan alltid ett leende för leendet är inte bara tecken på på humor eller välbehag utan är också en bön om ursäkt. Man kan säga att det är en försvarssymbol eller rentav en ursäkt för vårt handlande.

Om man t.ex. råkar ramla på en person på en fullsatt buss när bussen tvärstannar så ger man oftast ett leende som menas med ''Jag hamnade inte alls på er med avsikt. Jag ber tusen gånger om ursäkt.''
Och på det viset så ler vi oss genom vardagen och egentligen hela livet, för vare sig vi är arga, ledsna eller irriterande så är ett leende det lättaste sättet man kan dölja vårat verkliga jag.
Vi ler mot kunder, våra chefer, våra anställda, våra barn, vår äkta hälft, vår familj och våra grannar men väldigt få av dessa leende är äkta när vi använder oss av leendet, det är alltså bara den mask vi bär.

Detta behov av att dölja vårat verkliga jag och bära våra masker är så djupt inrotat i vårat inre att vi i vissa situationer måste lära oss att verkligen ''tappa'' ansiktet, speciellt under samlaget, för om vi verkligen ska kunna njuta helt måste vi lägga våra masker åt sidan. Men vi är så rädda för att vårat verkliga ansikte ska meddela något helt annat än vad vi egentligen känner och på så sätt vågar vi inte släppa våran mask förens i totalt mörker.
Men det är inte alla som vågar släppa sin mask även i totalt mörker, även i nu använder sig vissa av masken för att inte sänka sin sköld man byggt upp.

• Blickens när var hur
Om 2 okända personer går mot varandra på en gata så måste man först och främst visa personen att man sätt dem, utan att man stirrar, detta kallas en artig ouppmärksamhet. Ni tittar på varandra för att visa att vi sätt den andra personen, men snabbt tittar vi bort igen. Detta visar ''jag vet att ni finns där, men det skulle aldrig falla mig in på att göra intrång på er privata zon.''
Det som är viktigt i detta spel är att man aldrig får se personen rätt i ögonen, utan man ser bara på varandra utan att blickarna möts. Sedan måste personerna bestämma på vilken sida dom ska passera varandra på.

Detta gör ni genom att visa med blicken vilken sida du ska passera på, allt inom 2,5metersavståndet. Du tittar åt den sidan du ska passera på och ni passerar sedan varandra utan att nudda varandra. Denna blick som sänks vid passerandet visar ''jag litar på er. Jag är inte rädd för er'', säger dr Erwing Goffman.
Och för att ytterligare förstärka denna signal tittar man personen rakt i ansiktet, Inte ögonen, innan man vänder bort blicken.

Detta spel vi gör med den andra personen blir svårt om personen vi möter bär ett par mörka glasögon. Det går då inte kontrollera individen, utan man undrar då ''Tittar han på mig, stirrar han på mig, tittar han ens på mig?''

 • Poser och presentationer
En position är en större hållningsförändring som omfattar åtminstone halva kroppen och kan hållas upp till ca 5min. Dom flesta människor brukar oftast hinna med 2-4 olika kroppspositioner under en kontaktsituation, och vissa kan till och med hålla samma position upp till 20min. Den uppgift som hållningen har när på personer kommunicerar är att visa ens position. Dom olika positionerna vi intar här kan vara direkt relaterade till olika emotionella tillstånd, och dessa känslotillstånd återskapar vi för att känna så som vi kände när vi senast upplevde dom.

En allvarlig självmordsdepressions hållning är förenad med en viss hållning, en fullständig brist på livfullhet och humor. Man är passiv och har en allmänt hopsjunken hållning, detta visste en psykiatriker om när han pratade med denna patient och och tillslut när han märkte att patienten inte ändra sin hållning så handlade han sedan så att patienten kunde räddas, genom att han helt ändrade hållning.

Olika poser och hållningar är olika i olika länder, i latinska länder så använder man händerna väldigt mycket när man pratar och gestikulerar mycket medans man här i våra reserverade nordiska länder inte använder våra händer så mycket, och gestikulerar väldigt lite.

• Livsrummet & Personligheten.
John L Williams menar att inåtvända personer håller folk dom pratar med på längre avstånd än vad den utåtriktade gör. Den inåtvända behöver ett starkare försvar för att vara säker på att folk inte våldför sig på den inåtvändas reserverade hållning.
Dr Robert Summer som är professor i psykologi gjorde ett psykologiskt test i en sjukhusmiljö iklädd vit rock. Hela tiden inkräktade han på patienternas revir, han satte sig jämte dom på bänkarna, gick in på avdelningarna och även i dagrummen.

Han kunde dra slutsatsen att dessa intrång irriterade patienterna och dom lämnade deras plats eftersom dom blev nervösa och rastlösa av hans intrång. Dr Summer har utifrån observationer kunnat kartlägga kroppsspråk som en individ använder när någon gör intrång på hans eller hennes privata revir. Utifrån det vanliga att man reser sig och går därifrån finns det även andra signaler som att personen vaggar, vippar med benet eller slår med fingrarna. Detta är täcken på en inre spänning och detta betyder ''Du ha kommit mig för nära. Din närvaro gör mig nervös.''
Den andra serien av kroppsspråkssignaler är att personen blundar, drar ner hakan mot bröstet och skjuter upp axlarna och detta betyder ''Gå din väg. Jag vill inte ha dig här. Du tränger dig på.''

Även Nancy Russo utförde ett psykologiskt test där hon var på ett bibliotek där folk oftast vill ha avskildhet och folk brukar isolera sig från andra. Mr Russo satte sig på en stol så när som möjligt jämte sitt offer och flyttade sig även närmare dom sakta men säkert.
Dock så fick hon ingen genomgående reaktion men istället la hon märke till att de flesta använde kroppsspråket för att ge luft åt sina känslor inför ett sådant intrång. Det var med defensiva gester, ändrad hållning, försök att i all stillhet dra sig undan, och tillslut drog hon slutsatsen att om intrånget fortsatte skulle personen tillslut resa sig upp och gå.
Det var bara 1 av de 80 studerande på biblioteket som utsattes av miss Russos intrång som muntligen bad henne att flytta på sig, de andra använde kroppsspråket för att visa deras irritation över att hon kommit närmare.

Dr Augustus F Kinzel utvecklade under sin tid på U.S. Medical Center for Federal Prisoners en teori som kan förutse och behandla våldstendenser hos människor. Under sina forskningar med djur så kunde dr Kinzel notera hur djuret reagerade med våld vid varje intrång på deras personliga revir.
När han arbetade i fängelset där han arbetade med en grupp människor som nästintill hela tiden gjort sig skyldiga till våldshandlingar mot samhället så fan han att vissa fångar föredrog att sitta i isoleringscellerna trots att detta normalt användes som straffskärpning. Han konstaterade även att samma fångar även råkade ut för meningslösa raseriutbrott.

Dr Kinzel fann även att många av dom som gjort sig skyldiga till överfall och misshandel av medfångar och andra beklagade sig över att deras offer hade muckat gräl med dom, trots att kontroller visade det sig att deras offer bara råkat nuddat dom. Och dessa våldsutbrott provocerades fram både i och utanför fängelset så det kunde inte bero på fängelseatmosfären. Men vad var det som låg bakom det? 

För att reda ut denna sak så utförde dr Kinzel ett experiment i fängelset med 15 fångar som var frivilliga försökskaniner. Åtta av dessa hade hade gjort sig skyldiga till misshandel tidigare och 7 av dom hade inte visat några tendenser i den vägen.
Han bad nu dom frivilliga att ställa sig mitt i ett tomt rum, och därefter gick han långsamt fram mot sin försökskanin, som hade fått instruktioner att säga stopp när experimentledaren kom för nära. Han upprepade detta experiment gång på gång och det visade sig att en av de femton höll sig med en bestämd kroppzon ett revir, en bubbla som dr Kinzel kallar kroppens buffertson.
Den våldsamma gruppen stoppade experimentledaren på dubbelt så långt avstånd jämfört med de icke våldsamma. Deras kroppsliga buffertzon hade en fyra gånger större volym än den icke våldsamma gruppens buffertzon. Om någon kom för nära på den våldsamma gruppens zon så reagerade han som om inkräktaren muckade gräl eller trängde sig på.
Dr Kinzel drog slutsatsen att dessa män som var våldsamma drabbades av en slags panik om någon inkräktade på deras zon.

Jonna Nilsson Lär 09