En olustig känsla i magen, en känsla som inte riktigt går att beskriva, en känsla om misslyckande och rädsla, rädsla för framtiden och vad som ska hända, för något komma hända, det vet till och med jag. Men trots att man levt i förnekelse i flera år, så kommer det som en smäll, en smäll som ingen kan gå förbi oberörd, jag är rädd, vad ska hända, med mig? min familj? Något vet jag kan hända i framtiden. En sak har redan hänt, historien behöver inte upprepa sig, inte igen, I can't take it.

Att ha en sådan känsla i magen är fruktansvärt, och när det kommer, det får en att kunna sitta och stirra rakt in i väggen och inte veta någonting, hela huvudet är tomt och man kan inte tänka, man känner så värdelös och otrygg.. Det är hemskt att känna sig så..

Jag är verkligen tacksam för mina vänner, min familj och främst av allt, min Pojkvän som får mig att orka! Även ridningen är en stor del till att jag kan glömma. För när man sitter på hästryggen så lämnar man alla problem på marken.




Well, I know the feeling
Of finding yourself stuck out on the ledge
And there ain't no healing
From cutting yourself with the jagged edge
I'm telling you that, it's never that bad
Take it from someone who's been where you're at
Laid out on the floor
And you're not sure you can take this anymore