Nu i några dagar har verkligen mitt humör hamnat på botten igen. Känt mig helt värdelös och som om jag inte kunnat göra något rätt. Varit nära tårarna nästan var kväll av ren utmattning, trots att jag knappt gjort något på dagarna. Jag är verkligen sjukt trött på att må såhär och måste verkligen söka hjälp nu. Jag förstår verkligen inte hur jag orkade med skolan, praktiken och sedan jobb extra på helgerna förra hösten och nu i våras?

 

Men, som sagt, måste verkligen söka hjälp nu, för om jag ska orka att förhoppningsvis börja jobba samt även plugga och jobba nästa höst? Om jag nu kommer in. Visst pluggandet är på distans 50% varav jag även söker jobb på 50% men ändå. Jag orkar inte hela tiden gå och må såhär, det tar mer på krafterna en man tror, jag lovar dig. Visst, nu kanske det även varit mycket med flytten och man har fått lite mera krav på sig, som städa, laga mat, diska, tvätta kläder m.m. Detta var absolut något jag ville, men det blev nog kanske lite för mycket. Jag hade nog inte ställt in mig på att flytta trots att jag vetat om det i ca 1månad innan vi flyttade. Men tolka mig rätt nu! Att flytta var Mitt val, och jag har inte ångrat en sekund att jag flyttade ihop med pojkvännen, det är underbart! Men alla känner nog såhär i början. Men sen med tanke på mitt förflutna så har nog inte flytten så stor del till mitt psykiska mående att göra. Bara att det nu förstärkts lite till vad det varit innan.

 

Sen även nu när man söker jobb, och för tillfället inte har någon inkomst längre så blir det ju självklart att man oroar sig lite extra. Har en så länge bara sökt ett jobb, ett som skulle passa mig. Resten av jobben var typ telefon försäljare, och nej, jag hatar att prata i telefon med folk. Är hellre ute i en butik så att säga. Jag har än så länge inga förväntningar till att jag ska få jobbet, för hur många får det första jobbet dom söker? Men det är bara att vänta och se.

 

Snart börjar även ridningen v36, och jag längtar att få komma till stallet och komma upp på hästryggen. ''När man sitter på hästryggen lämnar man problemen på marken'' det är så sant. För på hästryggen är jag fri, inga problem som kan nå mig, inga tankar som förstör mig, jag kan bara vara fri.

 

Nae nu får det vara slut på depp inlägg. Ska försöka skriva ihop ett inlägg som jag tänkt på nu ett tag. Om hur vi ungdomar måste ändra oss efter andra..... Hrm. Wish me luck!