Ferris fick vi hem vid ca 1års ålder! Detta pga uppfödaren inte kunde ha honom kvar då han blev påflugen av dom andra hanarna. Jag hade blivit förälskad i denna hund vid första ögonkastet då jag träffade honom på en valpträff och han ''tydde'' sig till mig. Så när mamma frågade om vi skulle ta honom eller en valp så sa jag självklart Ferris! Så det var tack vare mig han hamnade i vårat hem. Jag ställde ut Ferris och han placerade sig bra och blev Svensk Champion 2009.! :)
Ferris var en riktigt ''bråkstake'', han hamnade snett med Aslan några gånger vilket slutade med 1 veterinär besök men annars helt okej! Varje gång pappa kom hem ifrån jobbet så skällde han som besatt(åt det aggresiva hållet) även om pappa varit ute med hundarna eller kom upp på övervåningen när han var där så skällde han! Jag har försökt flera gånger att få ordning på honom men det har inte gått så bra. Och han gick mig väldigt ofta på nerverna om man får säga så? Ska jag vara ärlig så sa jag flera gånger att jag inte ville ha hono flera gånger. Självklart menade jag det absolut inte eftersom jag älskade honom, men som sagt han gick mig verkligen på nerverna när han höll på sådär!
Förutom detta så var han en helt underbar hund, varje gång man hade en godis i handen eller mat över huvud taget så började han nysa, rulla runt, dansa, göra high five. Allt för att få en godis! :)
Och ja, han var riktigt duktig på det också. Han nös riktigt ordentligt och högt så man nästan blev blöt om man hade bara ben.

Ferris blev 7år innan vi tyvär var tvugna att ta bort honom. Och en goare hund får man verkligen leta efter!
Jag älskar honom av hela mitt hjärta och jag glömmer honom aldrig!