Nu var det ett tag sen denna känsla hälsade på, en känsla som får en ner på botten igen..
En känsla som jag inte kan blir av med, utan den finns alltid där bakom det för ofta falska leendet, känslan av att man inte räcker till, känslan av att allt man gör blir fel, känslan av att allt man Inte gör är fel..
Så trött på att må såhär att känna som om att man inte duger utan bara gör fel,
att man aldrig kommer att lyckas med något och att det är meningen att man ska faila med livet..
Ibland undrar jag om jag faktiskt är född att misslyckas med allt jag gör? För nästan i hela mitt liv så är det få saker jag lyckats med. Men dom sakerna jag faktiskt lyckats med i livet har fått mig att må så bra att det känts som om jag svävat på moln. Men tyvär varar inte den känsla för länge förens jag hamnar nere på botten igen..
Nae usch jag hatar att må såhär och jag mår såhär aldeles för ofta tyvär..

Oj blev ett väldigt deppigt inlägg, men var tvungen att skriva av mig lite, trots att jag har svårt att uttrycka mig..
Men bjuder iallafall på en underbar bild ifrån somras när jag och en kompis var i stallet och tog hand om hästarna! :)


Usch, vill verkligen ha sommar, typ... NU!
På bilden är Cito&Jag. Fotad av min Kompis (http://emmajohansson.myshowroom.se