Förr var jag en sån människa som gav upp vid minsta lilla motgång, nu har jag växt i mig själv. Nu tar jag tag i problem och löser dom, jag tar tag i nya uppgifter med stora ögon och viljan att ''jag ska klara detta''. Som ett exempel förra veckan när jag jobbade. Jag fick i uppgift att hänga om lite på dam, fick instruktioner om vilka färger som skulle vara vart samt att jag skulle ''sampla''(Man tar t.ex en byxa, en tröja. osv. för att kunna göra fina köpförslag. Ja svårt att förklara för utomstående.) Men hur som helst så klarade jag det riktigt bra och blev väldigt nöjd över min insats trots att det var lite klurigt, men jag gav inte upp, jag kämpade för att få ihop det och jag lyckades! Fick mycket beröm av mina arbetskamrater över att det varit super fint. Så jag är nöjd.

 

Ett annat exempel är inom ridningen, för ett tag sedan blev jag rädd för att hoppa trots att jag älskat det tidigare, det knöt sig i magen varje hopplektion och jag gick in med tanken att ''jag kommer misslyckas, jag kommer ramla av, jag kommer bryta armen'' ja såna tankar snurrade i mitt huvud. Men sedan för något år sedan gav jag mig tusan i att jag skulle gå in med en annan tanke, att ''jag Ska klara detta, det ska gå bra''. Nu, nu är jag inte rädd att hoppa längre! Dock har jag alltid säkerhetsväst på mig när jag hoppar(hatar annars säkerhetsväst, stör mig bara), men känner mig säkrare med västen och då vågar jag mera. Nu hoppar jag 1.10 rätt uppstående utan att tveka. Hoppar 80cm oxrar med lite pirr i magen, istället för hjärtat i halsgroppen.