Ligger här i sängen, med ont i ryggen, och tänker på livet och framtiden. Framtiden som skrämmer livet ur mig samtidigt som jag längtar dit! Längtar till att få hålla Mitt barn i mina armar för första gången. Oj vad verkligt det där lät! Men det är ju så! Det är ju faktiskt Mitt barn som ligger där inne i min mage och sparkar och är livlig. Mitt barn, min pojkväns barn, Vårar barn! Trodde inte jag skulle kunna skriva det på några år, men nu kan jag göra det! Efter att den lilla skrutten legat i magen i hela 5 månader innan den gjort sig till känna, innan jag började känna den där bubblande känslan i magen och innan magen började synas. Ingen visste något, allra minst jag! Men jag är lyckligare än någonsin trots att det skrämmer mig! Men jag vet att detta kommer bli bra, detta är det bästa som hänt mig sedan jag träffade min pojkvän!