att man faktiskt inte mår bra, att man faktiskt inte orkar ibland.

 

Jag vill vara bäst, den bästa mamman, den bästa flickvännen, den bästa studenten, den bästa dottern och den bästa vännen Ja jag vill bara bäst att folk ska gilla mig, att min son och pojkvän ska älska att mina vänner tycker om mig. Jag vill prestera på topp i skolan, ja jag vill så mycket, jag vill känna mig duktig. Den här himla prestationsångesten, ångesten över allt, att hela tiden känna att jag inte räcker till. Det är jobbigt, extra jobbigt när man fått diagnosen deprimerad som jag fick vintern 2012. Att inte hunnit bli frisk ifrån detta och känna denna press. Ibland orkar man helt enkelt inte.

 

Men jag hinner inte med allt, jag hinner inte vara den bästa mamman, den bästa flickvännen, den bästa studenten, den bästa dottern och den bästa vännen. Jag hinner inte och jag orkar inte. Det blir för mycket.

Melvin är nu snart 7,5 månad och under den tiden har ja i princip brutit ihop ungefär 2-3 i veckan. Just för att jag vill vara den bästa på allt. Jag vill verkligen hinna med allting, och jag hatar när jag inte orkat eller klarar av. Jag har ju som de flesta vet pluggat sedan i september och det gick super bra i början! Hann med båda kurserna jag läste, både Kriminologi 1 och Rättspsykologi 1 med godkända betyg, jag hann med att plugga om dagarna samtidigt som jag hann med att jobba, jag hann att vara den perfekta flickvännen och dottern. Men efter att Melvin kom har jag inte orkat, med 5h sömn i genomsnitt varje natt sen han föddes samt att försöka hinna med att plugga, vara den perfekta flickvännen och dottern har inte alls funkat. Rättspsykologin har gått åt helvete mer eller mindre, varje prov blev underkänt med minst 3-4fel var gång, vilket jag nu på slutet helt struntat i, har bestämt att ta nu efter sommaren att omregistrera mig och göra om hela kursen då istället. Eftersom jag satsat helt på Kriminologin så har det gått bättre här, har dock fått komplettera nästan var uppgift. Några stycken jag klarat på första gången men det har gått ändå.

 

Anledningen till att jag halkat efter är att jag helt enkelt gått på bara ånga, jag har faktiskt inte orkat att plugga, det har liksom blivit panik i sista stunden. Har ändå försökt plugga varje kväll men man behöver ha lite tid för sig själv ibland. Och det hann jag aldrig riktigt ha. Hela dagen haft hand om Melvin och på kvällarna när han sov satt man som klistrad framför datorn och läroböckerna för att försöka förstå någonting. Men när man är så pass trött som jag är helt tiden och verkligen tappat all ork så förstår man inget, när det var som värst kunde jag sitta och läsa 2-3 meningar om och om igen i över 1h men ändå inte förstå vad fan som stod. Sen hela tiden sitta på spänn och vänta på att Melvin skulle vakna uppe i sängen så man var tvungen att springa dit gjorde att man aldrig kom in i ''Plugg-mode'' helt enkel.

 

På slutet gjorde jag så att jag tog pluggdagar för att försöka hinna med och detta var räddningen, för då kunde jag slappna av när sambon hade Melvin eller jag var hos mina föräldrar som tog Melvin så hann jag med ganska mycket eftersom då kunde jag verkligen bara fokusera på pluggandet. Sen att faktiskt slippa ta hand om Melvin ibland var min räddning. Att få en liten paus ifrån att vara mamma har varit faktiskt skönt. Det låter hemskt men man behöver som mamma faktiskt ha lite tid för sig själv.

 

Stressen över allting, att vara den bästa mamman och att hinna prestera i skolan och vara den bästa dottern har gjort att mitt humör har gått åt helvete. Minsta lilla och jag kockar typ över. Sambon får ta det värsta kan man säga, mitt humör om något inte går som jag vill eller har en dålig dag går det alltid ut över honom tyvärr. Mitt mående och stressen har även visat sig fysiskt. Har fått mer finnar nu än någonsin, och alla just på hakan. Först förstod jag inte vart dom kom ifrån, men nu har jag kopplat ihop det. Tyvärr.. Suck vissa dagar vill man bara dra täcket över huvudet och sova bort hela dagen. Jag känner att jag behöver en hel natts sömn, bara för en gång! Som mest sedan Melvin kom har jag väl fått sova 6h i sträck kanske 2gr. Och jag som verkligen behöver ha min sömn för att fungera i vardagen.

 

Trots allt detta så är det världens absolut bästa känsla att vara mamma, jag älskar det och skulle inte mot något i hela världen byta ut det! Jag älskar min son av hela mitt hjärta och han är det absolut bästa som hänt mig någonsin, utan honom hade mitt liv inte varit komplett, det var han som fattades i mitt liv. Men att plugga samtidigt var ett val som jag helst velat haft ogjort. Hade jag vetat att det skulle bli så jobbigt hade jag aldrig tackat ja.