Idag är en sån där dag där alla känslor är upp och ner, jag är lycklig, men samtidigt så jävla less på livet, jag älskar mig själv trots att jag helst av allt inte vill finnas till. Idag är en sån dag när allting känns så jävla fel, då man funderar på om saker och ting verkligen är värda att kämpa för eller om man ska kasta in handduken nu på en gång?? Jag hatar sånna här dagar och tyvärr vet jag mycket väl varför dom är här igen... Min medicin tog slut förra veckan och när jag hade pengar så jag kunde hämta ut det, nae då fanns det självklart inte hemma, fick ett sms här om dagen om att det nu kommit in igen. Men så var det ju pengarna, och eftersom dom är slut och barnbidraget som kommer imorgon måste gå till mat måste jag helt enkelt vänta tills nästa vecka då jag får lön... Jaja, har jag klarat mig x antal år och månader utan, vad gör då ytterliggare några dagar... Men som jag sa till min kollega förut idag "jag är van, jag är van att må såhär så bryr mig inte så hårt" sa jag samtidigt som jag försökte skratta bort ångesten i rösten, dock märkte hon det direkt och sa att jag inte får känna såhär och att jag måste komma och prata med henne direkt när jag känner att jag behöver det. Underbara underbara kollega! Och kollegor, alla är helt underbara och får mig på bra humör!